Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skådespelares dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr ordförandens vurm, hans nyck – mänskligt
att döma hans enda.
Han slår sig ned på en stol, en ganska
obekväm stol för resten av vitlackerat trä utan
stoppningar. Som vilstol betraktad är den kanske den
olämpligaste, som finns i hans hem. Men där blir
han nu sittande minut efter minut, kvart efter kvart,
den uttröttade.
Hans ansikte är utan mask, slappt, gammalt,
kraftlöst men icke sorgset, icke oroligt. Uttrycker
det något, så uttrycker det en trygg tålmodig
förbidan. Han lyssnar.
Herr ordföranden, som talat hela dagen, lyssnar.
Och snart blir det uppenbart att han verkligen
hör någonting. Hans ansikte svarar, han nickar
samförstånd, han småler, han skakar sakta på
huvudet.
Till sist börjar han åter tala.
Han viskar, viskar.
Den, som nu lyssnade till honom, skulle
förgäves söka den logikens skärpa, den viljans styrka,
den uttryckets kraft, som eljest plär utmärka herr
ordförandens tal. Nej, han skulle finna dessa
viskningar med ett dött barn barnsligt
osammanhängande.
Och likväl förefaller det herr ordföranden själv,
som skulle han nu för första gången under en lång
dag tala till en människa.
Eller rättare sagt – kanske: Som en människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
