Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp mot skogsbrynet. Samma väg, på vilken han
nyss kommit, samma skog som han nyss lämnat.
– att tiden är mogen, ifyllde överstinnan. Ja
visst. Alldeles som hallonen. Smaka! De äro
gudomliga i år. Ja, ja, kära Olof, allting mognar
här i världen, om det bara får tid på sig. Och nu
tycker du alltså att tiden kan vara mogen och att
den där tråkiga historien med flickan i Nor kan
vara glömd?
Han svarade icke. Han tänkte: Jag får
ingenting säga och vad skall jag göra? Nu komma de
med henne. Och hon är död.
Överstinnan höjde sig på tåspetsarna, hon lade
sina smala magra, lätt gulnade händer på hans
skuldror; hon snörpte lite försmädligt med
munnen: ögonen plirade.
Ja, vet du min gosse, det tycker jag med! Man
ska inte ta saker och ting för tungt här i världen.
Till slut är det lappri alltsammans. Hade jag inte
haft så roligt åt alla era finurliga konster, så
hade du nog fått din Lotten för länge sedan. Så
var det med den saken. Kyss mig nu, din slarver!
Men han gjorde sig varligt lös och sprang upp
på vägen. Han gick, varken långsamt eller fort, i
en avmätt stadig takt; han gick samma väg, på
vilken han nyss kommit, mot samma skog, som
han nyss lämnat. Blicken höll han oavvänt fästad
vid den mörka fläck, som allt tydligare stigit fram
ur skogsbrynets dunkla ram, förstorats och
förverkligats som en ond tanke plötsligt förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
