Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty se – nu går hon till skrivbordet och känner
väl efter att dess lådor äro stängda. Och hon, går
till skåpet, och för var gång hon påminner honom
om hans fatala misstro betraktar hon honom med
ett alltmera glittrande leende.
Det är kanske en smula grymt av henne. Hon
ser ju hur ångerfull han är, hur han blygs, hur
han plågas. Till slut står han icke längre ut med
hennes tysta, gäckande förebråelser. Han tar henne
på nytt, drar henne intill sig. Han tror kanske att
hon följt honom blott för att få göra dessa
förebråelser. Han tror att hon vill lämna honom.
Och han vill hålla henne kvar. Han säger att han
älskar henne och att han tror på henne. Älskar
och tror, älskar och tror –
Hon låter honom säga det många, många gånger.
Och hon ser i hans ögon att han älskar och tror,
älskar och tror –
Denna eviga sammanfogning av två ord, så fast,
så bräcklig.
Hur skulle hon kunna motstå dem? Eller honom?
Hon gör sig varligt lös, alltjämt leende börjar
hon knäppa upp sitt klänningsliv. Hon släpper
honom icke med blicken. Och han betraktar henne,
hennes leende. Åter skrämmer det honom, det är
kyligt och hett, lidande och triumferande.
Plötsligt blir det till skrattet hos en komisk
mask.
Ur det halvöppna klänningslivet har hon dragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
