Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan smidig, fintlig och energisk liten herre,
skulle hans roll som skönhetsdomare och utdelare
av härligheter bringa honom i svårlösta konflikter.
Ty de tre gudinnorna plågas illa av oro och avund
och disputera varandras varje företräde, varje
grannlåt, varje glittrande trasa. Och värst råkar
han ut då han slutligen stänger sin
ymnighetskorg långt innan den tömts på skatter.
De bästa har han sparat, de bästa åt den bästa.
Han vet att uppskatta skönheten även då den icke
är banal, ja, allra mest då. Och det är med en
viss vördnad han stiger in i kammaren, där hon
väntar, det sista föremålet för hans konstnärliga
omsorger. Väntar passiv, oberörd, likgiltig som
vanligt och likväl – det tycks han känna – likväl
en sensitiva, en noli-me-tangere. Han nalkas henne
försiktigt där hon sitter halvklädd i fönstret.
Hennes uppmärksamhet är riktad mot gatuvimlet
utanför – kanske ser hon just nu den där ruskiga
sandwichmannen med den pikanta affischen – och
han vill icke störa henne. Tvärtom är det honom
så gott att så här som osedd betraktare av »stoffet»
i fantasin utforma den bild som skall skapas av
korgens lullull och flickkroppen i fönstret.
Där står han således och tummar sina tyger,
böjer sig hit, böjer sig dit, kisar på målarmanér.
Och ju fler konstnärliga krumbukter han utför,
desto svårare tyckes honom konsten. Ack, visst
går det ju an att hölja kroppen i siden och falska
juveler – men när han granskar det bleka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
