Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - b) Arbetarrörelsen och andra profana folkrörelser (Det sociala elementet) - Arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Konferensen uttalar sin sympati för den rörelse, som nu går fram
genom arbetarevärlden, såvitt den avser att bereda möjlighet för
alla att leva ett människovärdigt liv." I denna resolution som vann
genklang i stora kretsar, gjordes den distinktion, som kyrkan förut
icke alltid mäktat göra, mellan den kristendomsfientliga ideologien
och det kristligt och socialt berättigade i arbetarrörelsens program.
Nathan Söderbloms uttalande i Herdabrevet 1914 rev även murar
och byggde broar. Samtidigt som han med styrka framhöll, att
kyrkan icke kunde binda sig vid en viss ekonomisk teori, klargjorde han,
"att hennes sympatier vila hos dem, som äro betungade i samhället,
och hos sådana riktningar, som på fullt allvar göra deras sak till sin
egen." Författaren erinrade även om "de från evangeliet
härstammande ideal av rättfärdighet, inbördes ansvar och uppoffring för det
hela och framtiden, som verka i arbetarrörelsen jämte helt andra,
goda och onda makter".88
I detta närmande från kyrkans sida till arbetarvärlden hava
Västerås stifts präster tagit livlig del. I ämbetsberättelserna från
sekelskiftet förekomma bland alla kritiska även flera positiva uttalanden
om arbetarrörelsen. Sålunda skriver Sam. Gabrielsson i
ämbetsbe-rättelsen från Amsberg 1906: "Jag håller före, att den moderna
arbetarrörelsen är en av de starkaste samfundsbildande krafterna i
tiden, och dess folkuppfostrande betydelse ligger bl. a. däri, att den
framkallar och stärker sådana dygder som självständighet och
frihetskärlek, samkänsla och ansvarskänsla, uthållighet och självtukt,
försakelse för gemensamma krav och offervillighet för ideella mål."
Bland de många som särskilt arbetat på att slå bryggor mellan
kyrkan och arbetarevärlden må nämnas fem namn.
Pionjären och föregångsmannen på detta område var J. V.
Ahl-gren, under nio år kapellpredikant i Grängesberg, sedan kyrkoherde
i Malma. Under sin långa tjänstgöring i industriförsamlingar vann
han en sällsynt förtrogenhet med arbetareklassens problem.
"Ahl-gren torde ha varit en av de första svenska präster, som börjat
överblicka de sociala problemen i deras olika konsekvenser. Och få av
dem kände bättre än han till arbetarnes tanke- och känsloliv",
skriver Axel Lutteman. Det var ingen tillfällighet, att han fick
uppdraget att vid den förut nämnda stora prästkonferensen i Stockholm
1912 hålla föredrag över ämnet: "Kyrkan och arbetarevärlden."
Detta föredrag, som röjer en ovanlig psykologisk skarpblick, är
läsvärt än i dag liksom Ahlgrens övriga skrifter. Väl fick han icke i
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
