Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 4. Förhör - 6) Lysnings- och flyttningsförhör - 5. Vigsel och jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyttningsförhör kunde ske enskilt vid flyttningsbeskedets
uttagande eller vid särskilt utlysta sammankomster för in- och
avflyttade.
VIGSEL OCH JORDFÄSTNING
Ett närmare ingående på alla de sedvänjor, som varit knutna till
ovannämnda akter, är naturligtvis av många skäl omöjligt. Vi måste
här nöja oss med några antydningar. Rörande begravningsseder
hänvisas till Louise Hagbergs arbete När döden gästar.
Vad vigseln beträffar, hölls den under 1600-talet i kyrkan. Den
egentliga vigselakten med kopulationsfrågorna, som tidigare
förrättats framför kyrkdörren, hade flyttats in i kyrkan och
förrättades där före gudstjänsten. Under denna satt brudparet i koret.
Brudmässan, som förut haft sin plats efter Fader vår i
nattvardsmässan, sjöngs efter kommunionen, före välsignelsen.123 Från
kyrkans sida hävdades starkt, att vigselns rätta plats var i kyrkan.
Biskop Benzelstierna framhöll i samband med visitationen i Stora
Skedvi 1778, att den kristna församlingens vana var angelägen
därom, att de som ville träda uti äktenskap skulle "ej allenast
gemensamt med församlingen utbedja sig den Högstes välsignelse
härvid utan ock beledsagas med församlingens förböner".
Emellertid skönja vi här en liknande utveckling som ifråga om
•dopet. De många förrättningarna före högmässan medförde, att
gudstjänsten ofta blev "uppehållen". Det kunde hända, att den
började en timme efter utsatt tid. En vanlig fråga vid visitationen^
var därför, om gudstjänsten började "i sin rätta tid". För att i
någon mån råda bot på missförhållandena brukade föreskrivas, att
<le, som ville ha förrättningar utförda, men icke hunno fram i tid,
måste vänta till gudstjänstens slut.
Det oaktat kvarstodo olägenheterna, och dessa gjorde sig särskilt
starkt förnumna i städerna. Där framträdde tidigt en tendens att
skilja vigselakterna från högmässan. År 1651 begärde
borgmästaren i Falun, att de, som ville träda i äktenskap, "måtte vigas i
aftonsången", vilket också blev beviljat. Även hemmavigsel omtalas.
Vid 1684 års visitation i gamla kyrkan i Falun frågade
borgmästaren, om icke i något fall vigsel kunde förrättas i hemmen såsom
’90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
