Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - I. Härledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära det". Det är, som om Luther ville säga, att om endast Guds
ord hölls heligt, så ordnade sig allt det övriga. Arbete på söndagen
blev ett brott, endast om det förhindrade deltagandet i
gudstjänsten.
Ibland kan man få det intrycket, att ett särskilt firande av vissa
dagar blott motiveras av praktiska skäl. Sålunda heter det i
Augs-burgska bekännelsens 28:de artikel, sedan det förut framhållits, att
skriften, icke kyrkan, avskaffat sabbaten: "Emedan det var
nödvändigt att fastställa en bestämd dag, så att folket visste, när man
skulle samlas till gudstjänst, synes likväl kyrkan för detta
ändamål ha avsett söndagen, som tyckes ha blivit föredragen just av
den anledningen, att människorna så skulle få ett exempel på
kristlig frihet och lära sig, att varken iakttagandet av sabbaten eller
någon annan dag var nödvändigt."
Emellertid stannade icke Luther vid denna motivering. Den
evangeliska synen innebar även en ny bundenhet. Av stor vikt är att
fasthålla, att Luther och reformationen band Andens verkande vid
Ordet och sakramenten. "Ty genom Ordet och sakramenten såsom
genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra
evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud", säges
det i Augsburgska bekännelsens 5 :te artikel. Under sådana
förhållanden blev det en salighetssak att komma inom hörhåll för "Guds
levande röst" i kyrkan. Och det räckte icke med en utvärtes
gudstjänst. Endast om hjärtat var med, blev det en gudstjänst i anda
och sanning.
Denna senare sida av den reformatoriska åskådningen har ofta
förbisetts. Den evangeliska friheten har missbrukats till
lösaktighet. Så var icke minst fallet under reformationens århundrade.
Många menade sig kunna undvara både gudstjänst och kyrka.
1500-talet var i stort sett en nedgångstid i fråga om den kyrkliga seden.
Mycket av det gamla hade rivits ned, och det nya var ännu oklart
och jäsande.
1600-talet blev på detta liksom så många andra områden den
stora uppbyggnadstiden. Med fast hand uppbyggde de kraftfulla
kyrkoledarna under detta de stora biskoparnas århundrade en
luthersk kyrkosed. Om deras trägna bemödanden vittna särskilt de
kyrkostadgar, som under århundradets förra hälft utfärdades för de
olika stiften. Särskilt berömda ha biskop Johannes Rudbeckius’
"Kyrkiostadgar för Västerås stift" blivit. Den store Västeråsbisko-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
