Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 2. En blick på förhållandena i Finland efter 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finska farvattnen nödgades man göra sig beredd att emottaga
vestmagternas flottor vid vårens ankomst, och rustningar till
landets försvar bedrefvos derför utan uppehåll. Redan den 23
Juni hade order gifvits att i Åbo, Wasa och Uleåborgs län
uppställa tvenne indelta skarpskyttebataljoner (600 man i
hvarje), och innan årets slut uppstäldes ytterligare fyra.
Största delen af trupperna i landet voro likväl ryska; det finska
gardet var deremot kommenderadt till Polen. I slutet af Maj
visade sig Englands och Frankrikes flottor åter vid Finlands kuster;
befälhafvare voro engelsmannen Dundas och fransmannen Penaud.
Men äfven denna gång uträttades ej några storverk. I Juni
brändes byggnaderna på Kotka, hvilka ryssarne hade
öfver-gifvit, och emot Sandhamn vid Sveaborg gjorde en engelsk
fregatt en rekognoscering. I Juli sprängdes Svartholm, som,
likaledes hade blifvit lemnadt öde, hvarjämtb man försökte
bombardera några kuststäder (Raumo, Nystad med flera). Men
fiendernas skörd af ära var ännu mindre än förra gången.
Slutligen åstadkoms en större kraftyttring; de fiendtliga
flottorna, hvilkas huiVudstation hade varit Naisaari (utanför Reval),
samlade sig *i början af Augusti emot Sveaborg, och den 9
Augusti klockan half 8 om morgonen begynte ett starkt
bombar-dement, som räckte nästan oafbrutet i 46 timmar. De inom
fästningen befintliga byggnaderna förstördes och några
krutkällare sprungo i luften; men sjelfva fästningen tog ingen skada.
Helsingfors stad hade af fienderna blifvit sorgfälligt skonad.
Härefter uträttades ej nu mera något, som var värdt att nämnas,
ehuru fienderna ännu ända till sent på hösten beherskade hafvet.
I söder hade slutligen de allierade den 8 September 1855
intagit Sevastopol; men ryssarne å sin sida eröfrade fästningen
Kars (i Asien) den 28 November. Krigets slut kunde sålunda
ännu ej förutses, och äfven i Finland vidtogos rustningar för
följande år. Bland annat uppstäldes tre nya indelta bataljoner,
så att deras antal sålunda steg till nio (5,400 man). Det var
att frukta, att äfven Sverige-Norge skulle blanda sig i
kriget, ty den 8 November 1855 hade detta rike i Stockholm
ingått fördrag med vestmagterna och förbundit sig att
motsätta sig Rysslands anspråk på Ishafskusterna. Men innan
vårens ankomst var fred sluten i Paris den 30 Mars 1856.
Vestmagterna återlemnade Sevastopol och ryssarne utrymde
Kars, hvarjämte till Turkiets betryggande några inskränkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
