Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändt ansenliga styrkor emot kusten, derifrån man fortfaraude
väntade hjclpsändningar ifrån konungen. Sålunda hade von
Döbeln tågat till Kauhajoki, der han den 10 Augusti kastade
ryssarne tillbaka och framträngde till Lappfjärd. Strax derpå
framryckte von Fieandt från Lintulaks till Karstula, och den
finska hufvudstyrkan förjagade den 17 Augusti ryssarne frän
Alavo. Men nu hade Kamenski fått sin plan i ordning och
började anfallet. Den 21 Augusti angrep Wlastoff med stor
öfvermagt von Fieandt vid Karstula, och efter ett 16 timmars
tappert motstånd slogos finnarne på flykt emot Gamla Karleby.
Denna tilldragelse, som hotade att afskära finska arméns återtåg
i norr, förskräckte Klingspor till den grad, att han redan
begärde skepp af konungen för att öfver hafvet föra hären till
Sverige. Likväl försökte man ännu att bibehålla sin
tillkämpade ställning. Den 1 September afslog Adlercreutz med lycka
och tapperhet Kamenskis anfall vid Kuona. Men efter striden
gjorde han ett obetänksamt återtåg till Salmis, der han hoppades
få en bättre ställning. Här utstodo finnarne följande dag lika
ärofullt fiendernas anfall. Men då ankom från Klingspor order
att retirera, och hufvudarmén fördes nu genom Lillkyrö emot
norden, dragande till sig äfven de mindre afdelningar, hvilka
hittills hade kämpat närmare kusten. Bland dessa voro äfven
2,000 man svenskar, hvilka nyss under generalmajor von
Vege-sack hade landstigit vid Kristinestad. Men denna hjelp kom
redan för sent och kunde ingenting uträtta emot ryssarnes
öfvermagt. Om Kamenski nu skulle framryckt rakaste vägen
genom Kauhava till Nykarleby, så hade finska härens återtåg
med lätthet blifvit afskuret; men i dess ställe följde han
strandvägen Klingspors flykt, och Kauhava-vägen sändes endast
Kosatschoffski med en mindre fördelning, hvilken blef tillbaka
kastad af von Döbeln vid Juutas den 13 September. Följande
dag försökte Adlercreutz vid Oravais ett sista motstånd. Han
hade till hands vidpass 4,000 man, af hvilka hälften svenskar;
men i förtröstan på sin goda ställning på en höjd invid sjelfva
hafvet, trodde han sig likväl kunna afvärja de 8,000 ryssar,
som följde honom i spåren. Från klockan 5 till klockan 11
förmiddagen stredo förtrupperna med ihärdig envishet, till dess
den ryska hufvudstyrkan hann fram och svenskarne sålunda
tvungos att draga sig tillbaka inom slagtordningen. Här
be-gynte drabbningen vid middagstiden. Segern lutade åt finuarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
