Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ögonblick sina eröfringsplaner i söder och kom i början af
Juli med en flotta utanför Åbo, hvarjämte en särskild
trupp-afdelning samlades på Åland. Genom kungörelser tillkännagafs,
att embetsverken i Åbo, hvilka hade åtlydt fiendens befallningar,
hade förverkat konungens förtroende, och att den del af Åbo
län, som ej var i fiendernas våld, skulle tills vidare räknas
under Svea hofrätt och Upsala konsistorium. Men detta
sven-skarnes välde i Åbo skärgård räckte ej länge. Den 2 Ang.
framträngde de ryska galererna genom Sandöö ström längs
norra kusten af Kimitto ö, och svenskarne nödgades draga sig
tillbaka till Åland, hvarest konungen ännu dröjde till sent på hösten.
Under hela denna tid hadc Sandels med sin lilla styrka
lyckligt försvarat sin ställning i Toivola emot ryssarnes
ständigt växande öfvermagt. Förgäfves ansträngde sig Barclay
och efter honom Tutschkoff att med sina kanonbåtar komma
till norra stranden af Kallavesi; Sandels vaksamhet och hans
folks tapperhet stälde för fienden ett oöfvervinneligt hinder.
Äfven i Karelen, der bönderna mangrant hade gripit till vapen
och under anförande af sin af dem sjelfva valde chef, Olof
Tiainen, försvarade sina gränser, förmådde ryssarne ej
framtränga. Då i slutet af Juli generalmajor Alexejeff från
Sorda-vala framryckte till mynningen af Pielis elf, sände Sandels dit
kapten Malm med 250 man, hvilka med allmogens bistånd
drefvo ryssarne tillbaka till Sordavala. Denna expedition är
så till vida anmärkningsvärd, som detta var den enda gången,
en finsk styrka under detta krig inträngde på ryska sidan om
gränsen. Först i början af September tågade Dolgoruki, som
nu på denna sida hade samlat 5,000 man, åter till finska
Karelen och framryckte ända till mynningen af Pielis elf.
Men i sjelfva Pielis socken försvarade Tiainen ännu till sena
hösten sin afsides ställning. Sandels åter, som med
utomordentlig skicklighet under tre och en half månader hade
försvarat sig i Toivala, ansåg slutligen i slutet af September
rådligast att retirera bakom Palois ström, der han redan på
förhand hadc låtit starkt befästa sin ställning.
Krigslyckans vexlingar under sommarens lopp äfvensom
den finska allmogens öfverallt visade benägenhet att sjelf taga
del i striden, synes slutligen hafva öfvertygat den ryska
regeringen, att Finlands eröfring ännu ej på långt när kunde anses
fullbordad. Större stridskrafter måste derför skickas till Fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
