Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lindra deras möda ocli genom sin höghet gifva deras beslut
eftertrjck och kraft; men pluralitetens inom rådet åsigt vore
att betrakta såsom konungens eget nådiga beslut, ocli dess
verkställighet skulle ej vidare få hindras af bristande kunglig
underskrift. ‘ På detta sätt var nu ständerregeringens idé drifven
till sina yttersta konklusioner. För att sätta kronan på verket
läto ständerna några månader senare förfärdiga en kunglig
namnstämpel, hvarmed namnet skulle tryckas under regeringens
beslut, i händelse ’konungen, en eller två gånger uppfordrad,
ytterligare skulle vägra sin egenhändiga underskrift. En sådan
namnstämpel hade redan under Fredrik I:s senaste år någon
gång blifvit begagnad, men då endast för att bespara den sjuke
konungens besvär: nu hade man derémot deraf gjort ett
ständigt konstitutionelt redskap. Slutligen bör nämnas, att
proto-kollerna rörande konungens och rådets process omedelbarligen
på ständernas föranstaltande blefvo tryckta såväl på finska som
svenska och kringsändes till alla församlingar i riket; man
ansåg nämligen nödigt att hos alla samhällsmedlemmar inskärpa
en noggrannare uppfattning om rikets rätta regeringsform.
Det är äfven visst och sant, att rikets allmoge hade svårt
att fatta ett sådant styrelsesätt, der konungen endast var en docka
i det herskande partiets händer; detta folkets tänkesätt
framgick äfven tydligt ur bondeståndets förhållande vid i fråga
varande tillfälle. Dels genoin påtryckning, från hofvets sida, men
ännu mera af egen naturlig drift, voro flere af bondeståndets
representanter vid riksdagen varmt stämda för konungamagten,
och vid ståndets sammanträde uppstod en blodig
knytnäfve-kamp, då talmannen skulle gå att. jämte de öfriga deputerade
meddela konungen ofvan omtalade tillrättavisning. Men det
herskande partiet förstod att enligt sin vana med stark arm
undertrycka hvarje motstånd. En särskild ständernas
under-sökningsJcommission, bland hvars * medlemmar må nämnas Henrik
Wrede, Lorentz Creutz och professor Gadolin, nedsattes för att
döma dem, hvilka voro hufvudmännen för detta tumult, och
ehuru hofvets delaktighet häri denna gång icke kom under
någon strängare ransakning, fick dock den kungliga familjen på
många sätt erfara representationens misstro och förbittring.
Sålunda togs t. ex. kronprinsens uppfostran under uppsigt,
hvarvid standerna förordnade åt honom lärare och uppfostrare •
tvertemot de kungliga föräldrarnes egen önskan. Lovisa Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
