Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IlATTARNES KRIG, 1 741––1 742.
1 •
nämligare såväl för finnarne, som äfven för främmande magter,
hvilka eljes kunde afundas det ryska rikets förstorande.
Bröderna BestuschefF, hvilka isynnerhet understödde denna plan,
framhöllo ett nytt finskt rike såsom en nödvändig skiljemur,
som skulle afhålla Ryssland och Sverige från ömsesidiga strider,
och ansågo det vara lämpligt att förskaffa det samma ett starkt
beskydd äfven af öfriga magter. Sålunda framträdde åter en
gång sjelfständighetsplanen, men blott för ett ögonblick; redan
i slutet af Mars förklarade sig nämligen ständerna beredda
att foga sig efter kejsarinnans vilja, om de på detta sätt
kunde vinna fred och återfå hela det eröfrade Finland.
Härefter var det nu mera endast fråga om, huru stor del af
detta land skulle lemnas som mellangift, och jämkningarna
härom räckte ett par tre månader, efter hvilkas förlopp kriget
på våren åter uppflammade.
Under vintern hade vapnen nästan helt och hållet hvilat;
endast Freudenfelt, som efter sin ankomst från Finland
förordnades till befälhafvare i AVesterbotten, hade i slutet af
November framryckt från Torneå till Kemi och förjagat den
ryska förposten derifrån. Men i slutet af Mars kom öfverste
Marks von ’Wiirtemberg med 1,000 man till Aland, tillfångatog
den dervarande ryska besättningen och bortförde allt det byte,
som styrelsen i Åbo under vinterns lopp hade sammanfört.
Samtidigt begynte äfven den svenska skärgårdsflottan under
Falkengren röra sig i skärgården vid Åbo, och något senare
posterade sig marinflottan under amiral Utfalls befäl vid
Ilangöudd, för att förhindra de ryska galerernas framryckande.
I norr trängde Freudenfelt under April månad åter ifrån Torneå
öfver gränsen, förjagade ryssarne ifrån Ijå och framryckte ända
till Kello. Planen synes varit den, att Freudenfelt från
Uleå-borgs-trakten skulle anrycka emot Savolaks och en annan svensk
här landstiga i sydvestra Finland. Men hoppet på framgången
häraf var bvgdt på den tro, att den finska allmogen och den
hemförlofvade indelta militären skulle vara beredda att gripa
till vapen, så snart man med säkerhet kunde påräkna hjelp
från moderlandet. Såsom vi i det föregående hafva sett, fans
det icke mycken grund för denna tro; ty endast i söder
förmärkas de förut omnämnda obetydliga rörelserna, till hvilka
några Åboboar och delvis till och med sjelfva de svenska
fredsunderhandlarne synas skänkt sin uppmuntran. Men det
DTgitized hy Plhroscti L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
