Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grant skötte sitt tunga ernbete. I städerna hade åter
borgmästare blifvit tillsatta; men äfven på sådana män var bristen
så stor, att en f. d. tysk dragon, vid namn Burkkard, erhöll
denna tjenst i Vasa.
Ännu svårare var det att åter få någon ordnad
lagskip-ning införd. Såväl hofrättens ledamöter, som den öfriga
domarekåren voro stadda på flykt, och det var ej lätt att
finna män, som hade så mycken insigt i rättsväsendet, att de
skulle kunna slita förekommande tviste- och brottmål.
Slutligen fick man dock småningom häradsrätterna i ordning och
ifrån år 1718 höllos, åtminstone på sina ställen, ordentliga
ting, vid hvilka några af de forna domarne, som qvarstannat
i landet, någon länsman eller annan, som kände Sveriges lag,
intog domaresätet. De fyra förflutna, årens rättegångssaker
upptogos nu först; bland annat företogs till laglig
undersökning de finska qvinnornas förhållande till den ryska militären
och straffades efter gällande lag. Den högsta domsrätten
tyckes tillkommit de högre embetsmännen (lagmännen och
landshöfdingen); sålunda se vi vid flere tillfällen grcfve Douglas
ingripa i lagskipningen. Det är naturligt, att man, i händelse
det syntes behöfligt att skärpa undergifvenheten under det
främmande väldet, ej alltid räknade så noga med lagens former;
ty krigets lag stod dock högst. I några fall åter synes
strängheten hos Sveriges lag blifvit mildrad. Då t. ex. en qvinna
från Vasa blifvit dömd till döden för trolldom, ansåg grefve
Douglas henne ej vara vid sina sinnens fulla bruk och befalte,
att hon skulle föras på ett hospital eller till någon prest för
att vårdas. •
‘ De kyrkliga angelägenheterna voro under de fyra första
krigsåren nästan i samma oordning och förfall, som alla öfriga
samhällsinstitutioner. Ehuru ryssarne endast på högst få ställen
(såsom i Paldamo) hade bränt kyrkorna, funnos dock många
orter, hvarest all ordnad gudstjenst upphörde, så att endast
någon husvill prest här och der i ödemarkerna predikade för
den skingrade hjorden, som kallades till gudstjenst med tonerna
från ett vallhorn. Xågon kyrk<»styrelse fans lika litet; ty alla
ordinarie och interimskonsistorier hadc flytt öfver till Sverige.
Visserligen försökte biskop Gezelius från Stockholm fortsätta
skötandet af sitt stift; men hans inflytande på de finska
församlingarna kunde ej mer vara af någon större betydelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
