Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilderna fördunklas nästan till oigenkänneligher. Äfven måste
man frukta att, då samhällets ordning och jämnvigt äro
upp-liäfda, enstaka händelser lätt erhålla i betraktarens ögon en
alltför allmän betydelse och att sålunda uppfattningen af
landets allmänna tillstånd blir ensidig och bristfällig. Men utan
att rygga för dessa svårigheter måste vi upptaga denna hemska
ofridstid till betraktande. Den skall åtminstone styrka vår
tillit till den sega lifskraften hos det folk, som utan att gå
under har burit äfven de svåraste hemsökelser.
Året 1713—14, då den ryska armén slutligen steg för
steg utträngde den finska krigsstyrkan från landet, hade varit
olycksbringande likt en förderflig stormhvirfvel, som hotade att
förstöra landets hela kultur. Ryktet om „ fiendernas djuriska
grymhet åstadkom, att befolkningen hoptals öfvergaf sina hem
och boningsplatser, så snart man förnam, att de fruktade
gästerna nalkades. Kyrkoklockorna och andra dyrbarheter,
som man ej kunde rädda, nedgräfdes i jorden, och menniskorna
dels flydde undan till ödemarkerna, dels skyndade i den finska
härens följe till säkrare orter eller begåfvo sig öfver hafvet
till Sverige. Nästan alla landets embetsmän hade sålunda
öfvergifvit sina platser, äfven en stor del af församlingarnas
presterskap hade flytt från sina hjordar, och öfver hufvud alla
samhällets högre och mera bildade lager voro likasom med
ens bortsopade, — utan att tala derom, att enstaka orter,
ifrån ’ hvilka flykten var beqvämare, blefvo lemuade alldeles
folktomma. Det måste medges, att den fruktan, som sålunda
dref tusentals familjer bort från hus och hem, ingalunda var
utan grund. I den första segeryrseln utöfvade den ryska
soldaten på många ställen oerhörda grymheter, mord, pinande
och lemlästning, hvilket allt öfverbefälet för ögonblicket ej
förmådde hindra. Likväl märkes redan under denna stormiga
tid en betydlig skilnad på de „ orter, der befälets ögon på
närmare håll kunde öfvervaka krigsfolkets uppförande, och det
fans ställen, isynnerhet i Åbo-trakten, från hvilka redan om
hösten 1713 ryssarnes uppförande vitsordades vara sådant, att
“folket fann större behag i dem, än i någon annan“. Öfver
hufvud utfärdades vid denna tid kungörelser, i hvilka
utlof-vades fullständig trygghet åt en hvar, som qvarstannade i sitt
hem och ordentligt betalade de af ryssarne pålagda
krigsskatterna. Men i aflägsnare trakter och isynnerhet der, hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
