Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bära bittra frukter. Pehr Brahe sjelf hörde till de män, som
gynnade adelns omättliga fordringar; ty enligt hans åsigt borde
i riket finnas en nödig ståndsåtskilnad, så att icke alla vore
“jämnlika såsom svinfötter“. Men dessa aristokratiska
föreställningar hade i sjelfva verket nu blifvit förverkligade efter
en så obegränsad mättstock, att största delen af Finlands
jordegendom genom förläning, skänk och frälseköp hade kommit
bort undan kronan. Och vid grefve Brahes ankomst till
Finland år 1648, voro landets finanser i högst betänkligt tillstånd;
budgeten, som tio år tidigare hade visat ett ansenligt
öfver-skott, gaf nu lika stor brist. Men dag från dag blef det allt
svårare, att fylla de ordinarie statsutgifterna, då från kungliga
kansliet oupphörligt kommo nya immissioner uti till frälse
bortskänkta hemman. Oredan blef slutligen så stor, att man
ej mera visste, hvad som var bortförlänadt och hvad ej. Men
ännu betänkligare var den allmänna bitterhet, som begynte
träda i dagen bland de ofrälse stånden. Vid riksdagen 1650
var jäsningen i sinnena så stark, att man fruktade allmänt
uppror och revolution. Brahe, som vid detta tillfälle hade’
varit i Upsala och tagit illa vid sig af “en dels galenskap“ i
denna sak, fick följande vinter i Finland sjelf erfara, hvilket
allmänt gensvar dessa vid riksdagen höjda röster hade
framkallat. Det blef nu hans svåra uppgift att utfinna medel till
förlikning emellan bönderna, och deras herrar, och i ett bref
till rikskanslern klagar han, att “somliga lagläsare, fogdar och
vanartige prester“ uppegga folket, i det de på det värsta sätt
uttyda riksdagsbeslutet. “Bonden har varit förr lat nog,“
säger Brahe, “och nu tillkommer tredskheten
och,motvilligheten, och stundom fällas månge upproriska ord.“ Han
tilllägger att man likväl ej behöfver fästa mycket afseende
der-vid. Och till all olycka fäste man ej heller under de sista
åren af Kristinas regering afseende vid någonting, hvarken vid
finansernas ruinerade ställning eller folkets växande missnöje.
Isynnerhet synes Finland i regeringens ögon varit förläningarnas
förlofvade land, likasom ett öfverflödigt område, som ej på
annat sätt kunde göras till godo. Då slutligen drottning
Kristina öfvergaf riket, hade nära § af landets lägenheter och ^
af alla dess statsinkomster råkat i händerna på adliga
för-läningstagare, och hela Finland tyckes hafva sönderfallit i små
furstendömen, hvilkas herrar för det mesta voro svenskar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
