Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att “till finskan öfversätta några nyttiga böeker“; en frukt
häraf var bland annat den första finska psalmboken. Men
dessa enstaka uttryck af konungens välvilja kunde ej
synnerligen förbättra landets allmänna elände, som skulle erfordrat
en husbondes särskilda faderliga omvårdnad och personliga
närvaro. Och dertill fick Johan, sedan han blifvit konung,
aldrig mera tid och tillfälle. Han, som en gång med
ungdomens hela entusiasm hade tagit landets styrelse om händer,
besökte ej mera under hela sin långa regeringstid en enda
gång Finland, för att med egna ögon göra sig underrättad om
landets tillstånd och behof.
’ Sålunda utsåddes redan det förderfliga fröet till
kommande strider. Men Johans ovisa trosnit och dermed
förenade politiska planer bragte först utsädet riktigt att gro.
Reformationen hade vid denna tid i det öfriga Europa begynt
mattas och den katolska kyrkan försökte med förnyad ifver
leda de förlorade fåren åter till sin hjord. I detta syfte
arbetade isynnerhet den nyinstiftade Jcsuiterorden, som ansåg
hvarje medel lofligt, hvarigénom ändamålet kunde ernås. På
Johan begynte dessa katolicismens ränker tidigt utöfva sin
inverkan. Katharina Jagellonicas omtanke om sin gemåls
salighet, samt kyrkofädrens, arbeten, dem Johan under sin
fångenskap flitigt hade läst, kommo småningom hans sinne att luta
åt påfvedömet, och hans fåfänga smickrades af tanken att
kunna förena de stridiga kyrkorna under en gemensam
tros-form. Hufvudsaken var enligt konungens åsigt, att några
katolska bruk och ceremonier’ åter skulle upprättas, och då
den gamle reformatorn, erkebiskop Laurentius Petri, hade dött,
nödgades den "nya erkebiskopen lofva sitt samtycke till
konungens planer. Denne invigdes till sitt embete år 1575 efter
katolsk ritus, hvarvid biskopen i Åbo tvangs ej blott att vara
närvarande, utan äfven att med den heliga smörjelsen märka den
invigdes hjessa. Följande år 1576 utgafs en ny messbok, eller
Liturgi, den s. k. “röda boken“. Den synes äfven blifvit
öfversatt till finskan, och presterna tvungos öfverallt att
begagna den samma. Endast under hertig Karls beskydd vågade
man göra motstånd mot Johans religionsfunderingar; ty
hertigen var sjelf bland motståndarne och tog i sitt skydd alla
motsträfvige predikanter. I Finland hade redan år 1576 den
gamle Juusten med bedröfvadt hjerta gått i grafven och Åbo
D:‘grt’7ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
