Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 9. Sten Sture den yngres regering och slutet af unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slikt intresse kunde nu föga göra sig gällande. Soldateskens
välde stod vid denna tid öfvecst; detta intygar bland annat
äfven den omständighet, att när Johannes Olai blef biskop,
var han tvungen att betala 200 svenska mark åt besättningen
på Kustö slott, innan han fick biskopsborgen i sin ego.
Den korta fredstid, som man hadc fått efter de långvariga
krigstumulten, användes till en kyrklig förrättning, som är
katolicismens högtidligaste handling i Finland. Landet hade
af gammalt ett skyddshelgon, den finska kyrkans grundläggare
och apostel, biskop Henrik; men hans dyrkan såsom kyrkans
helgon synes ej fått sin början genom någon särskild
förordning och högtidlighet, utan blifvit sed redan från de första
tiderna med påfvarnes goda minne. I senare tider erfordrades
härtill flere omgångar, såsom redan, den svenska Brigittas
kanonisation i slutet af 14:de seklet visar. Hundra år senare
begynte man göra anspråk på samma ära för Brigittas vän,
biskop Hemming. Då varande biskopen Magnus Nilsson sam- .
lade legenderna om den aflidnes underverk, samt offerpenningar
för kanonisationen, och Hemming Gadd, som då uppehöll sig
i Bom såsom regeringsombud, fick slutligen utverkadt, att en
påflig bulla år 1479 medgaf Hemmings skrinläggning (beatificatio),
hvilket var kanonisationens första akt. Till följd af tidernas
oro blef denna högtidlighet icke firad förrän år 1514, då
densamma med stor prakt förrättades i Åbo domkyrka, i närvaro
af den gamle erkebiskopen Jakob Ulfsson och andra stormän.
Sjelfva kanonisationen (canonisatio), som sedan bort följa, uteblef
likväl; ty reformationen hann dessförinnan bortrensa dessa och
andra den katolska kultens ceremonier.
Tillställarne af denna kyrkofest kunde säkerligen ej ana,
att katolska tiden var nära sitt slut och att detta slut skulle
bli blodigt och bullersamt. År 1513 hade konung Hans aflidit
i Danmark, och hans son, Kristian 77, hade kommit till väldet.
Denna kraftige, men dystra och skoningslösa regent hade icke
glömt att han redan för flere år sedan under fadrens lifstid
hade blifvit vald till Sveriges konung; han väntade blott på
ett lämpligt tillfälle att ingripa i detta rikes angelägenheter. Detta
tillfälle uteblef ej heller länge. Den gamle erkebiskopen, Jakob
Ulfsson, som i nära ett halft sekel hade innehaft Sveriges
högsta andliga värdighet, lemnade slutligen biskopsstafven åt
en yngre man, hvilken i hans tycke bättre skulle bevaka
Finlands historia. 7
$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
