Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. På Ulriksdal och Bäckaskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glasmålningar samt möbler med rikt bildhuggeri, – det
hela upplyst med girlander af lampor och gamla massiva
ljuskronor. Från denna sal utgå tvenne långa rader af
rum, fyllda med oräkneliga konstverk.
Balen öppnades med en ungersk kadrilj, dansad af h. maj:t,
drottningen, prins Oskar, fyra damer af hofvet, holländska
och danska ministrarnes fruar samt preussiska legationssekreteraren
– en förträffligt arrangerad fantasibalett, där
kostymen medgaf konungens utmärkta personlighet att visa
sig till hela sin fördel och där kavaljererna voro utvalda
unga adliga officerare. Framdeles vimlade den i medeltidsstil
hållna salen af officerare från Gustaf III:s tid med
den hvita bindeln kring armen, morer, »jeux des cartes»
och markisinnor, så att inbillningen flyttades ett århundrade
tillbaka. Ytterligare följde gamla svenska danser. Aldrig
fanns en mer animerad bal eller en artigare värd. Mellan
danserna gjorde h. m:t les honneurs för sina samlingar,
visade med en amatörs stolthet träsniderier af Veit Stoss och
Albrecht Dürer, – saker, som fordom tillhört August af Sachsen
–, samt det nya porslinsrummet med talrika rariteter. När
supén serverades i den stora matsalen, ett lågt rum, afdeladt
med pelare, och där ekkornischen är fullsatt med dryckeskärl
och porslin, blef uppträdet praktfullare än någonsin. Och
alla kandelabrarna af gammalt Sèvres, blomsterurnorna, Dresden- och
Berlinerfaten och tallrikarna, det var, att fresta, – icke
försynen, utan människan, till att slå sönder dem.
I likhet med den gamla demoisellen i den franska romanen
»Connue de 12,000 bals», har jag i min lefnad sett
mången vacker fête, men ingen så förträffligt arrangerad
som denna kostymbal på Ulriksdal.
Men det var icke blott en ståtlig fursteboning, magnifika
och glänsande festlokaler kung Karl beredt åt sig på
Ulriksdal. Det var ock ett hem, som han med sin förmåga
att åstadkomma hemtrefliga interiörer här hade skapat åt
sig och sin familj. Här i detta hem och i den vackra fridfulla
omgifningen kring Edsvikens stränder trifdes han ock
så utmärkt som knappast på något annat ställe. Så var
äfven fallet med drottningen, som älskade ett stilla lif. Hon
längtade ut till Ulriksdal. Här kunde hon mer än på
Stockholms slott som en god husmoder vara medelpunkten
och den sammanhållande kraften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
