Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kung Karl i konstnärskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fagerlin, Fahlcrantz, Höckert, Jernberg, Kiörboe, Krafft d. y.,
Lafrensen, Markus Larsson, Lauréus, Gustaf Lundberg,
Egron Lundgren, Malmström, Nordgren, Rydberg, Sparrgren,
Stäck, Troili, Wahlberg, Wahlbom, Westin, Wetterling,
Wickenberg, Winge. Mer än en af dem var där representerad
med sina allra förnämsta arbeten.
Ritkonstens första grunder hade kungen som helt ung
inhämtat under ledning af agrén vid akademien A. Lundqvist
och fortsatte sedan med akvarellstudier för marinmålaren
kaptenen J. K. Berger. Men han tröttnade snart på akvarellmålning
och öfvergick till oljemålningen. Från 1856 blef
Boklund hans lärare och närmaste konstnärskamrat. För
Boklund, snart hans vän för lifvet, hade han ej blott två
ordinarie lektioner i veckan, onsdagar och lördagar från
kl. 11 eller 12 f. m. till 4 eller 5 e. m.; utan denne följde
honom äfven på studiefärder, hjälpte honom med att teckna
skisser till taflorna och korrigerade hvad han målat – Boklunds
uppgift skall dessutom ha varit »att hela tiden kungen
målade stå bakom honom och gifva råd». (Bååth-Holmberg.)
Förutom Boklund voro kortare tider Edvard Bergh och
sedan Wahlberg hans lärare. Dessutom rådförde han sig
gärna med Malmström, Winge, Höckert och Rydberg.
Hurudan var i verkligheten konungens begåfning som
målare? Scholander håller före, att därest omständigheter
och tid medgifvit fullständiga förberedande studier, skulle
han ha kunnat som målare tillvinna sig »den öfverlägsna
talangens strålande krona».
Dietrichson förklarar, att han var konstnär. »Ingen stor
konstnär, men dock en som kunde ha blifvit något verkligt
och allvarligt, om icke spiran ständigt hade tvingat honom
att kasta pänseln. Som förhållandena nu en gång voro
beskaffade, kunde han endast bli dilettant i detta ords allra
bästa betydelse. Han hade verklig kärlek till konsten och
alla inre förutsättningar att kunna utöfva den med allvar
och framgång. Ingenstädes trifdes han bättre än i den atelier,
han låtit inreda i sin våning på Stockholms slott, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
