Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kung Karl i konstnärskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förhållande till de framstående konstnärerna, än det han
med sin kronas rätt kunde ha intagit.
Hans raska sätt och muntra humör liksom hans varma
hjärtliga intresse för konsten och dess utöfvare gåfvo honom
dock under alla förhållanden vida bättre rätt till att
betraktas som en medelpunkt inom konstnärsvärlden än den,
som ställningen som kung med ty åtföljande själfskrifvenhet
till den officiella hederstiteln af »konstens höge beskyddare»
skulle ha mäktat ge honom.
»Den krönte kamraten» kallade Scholander honom i
några tillfällighetsverser vid ett af de festliga lag, hvarmed
han, Boklund och Dardel brukade fira konungens namnsdag
och födelsedag.
I sista versen af samma poem förekommer dock en rad
– den näst sista –, som måste väl erkännas klinga något
egendomligt i nutida öron, och mera som komme den från
en hofpoet än från en konstens representant och själf konstnär
med Guds nåde:
Låt hjärtat slå högt vid pokalernas klang,
Med sång må du högtiden smycka,
Drick, målare, drick för din furstes talang,
Han adlat ditt värf, åt din konst gaf han rang:
En skål för kung Karl och hans lycka! –
Då klinga dessa A. T. Gellerstedts verser fulltonigare:
Var han ock ej uti kedjan
Enda pärlan eller bästa.
Ett han var: det gyllne låset,
Vandt att henne sammanfästa.
Han vårt öppna öga hade
Och vårt veka, stora hjärta;
Därför går i konstnärskretsen
Djupt en skakning utaf smärta.
Rese brödrafolken kungen
Större, bättre ärestoder!
Vi ha rest i våra hjärtan
Bilden af en vän och broder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
