Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarjämte särskildt från Edv. Edholms dagboksanteckningar
åtskilliga uppgifter äro af stort intresse att taga vara på.
Källan till den hemlighetsfulla makt öfver sinnena, F. F.
Carlson ville tillerkänna kung Karl, sökte han i en före-
ning af egenskaper, som, sällsynt öfverallt, vore det i synner-
het hos en konung. Och främst bland dessa ställer Carlson
kung Karls öppenhet. »Just därför att människorna van-
ligen älska att tillsluta sitt inre för andras blickar, att för-
dölja eller förkläda hvad som rör sig inom deras bröst och
utgör driffjäder till deras handlingar, ligger en så stor drag-
ningskraft hos en själ, som utan allt förbehåll öppnar sitt
inre med dess skatter som med dess brister, dess dagrar
som dess skuggor. Karl XV skulle, äfven om han varit en
enskild person, ha ägt denna dragningskraft: än mycket
mer måste den växa i styrka, då den tillhörde en konung,
äfven om han därigenom ej sällan lopp fara att träda i en
mer eller mindre öppen motsats mot hvad bruket före-
skref.»
Man får dock icke härvid alldeles förbise den delvisa
reservation häremot, som förekommer i De Geers Minnen
i den förklaring han där ger, hvarför konungen blef så
älskad för sin person, hvars i grund och botten älskvärda
natur han till fullo erkänner. Han säger däri bl. a. »Den
stora allmänheten tycker icke om några helgon. Det smick-
rar den tvärtom att se sina egna fel och laster vara kung-
liga. Uppriktighet och öppenhet älskas däremot af alla,
och ingen hade med större fallenhet än han spelat öppen.
Hans fullkomliga liknöjdhet att skyla hvad man tyckte han
borde vara mest angelägen att dölja, gjorde det nästan
omöjligt att tro honom dölja någonting annat, och man
skulle ha sett honom på mycket nära håll för att i detta
afseende känna honom rätt; men det hade icke allmän-
heten.»
Hvad som ock enligt Carlsons uppfattning bidrog till
denna kung Karls makt öfver sinnena var hans ovanligt
enkla väsen. »De konstlade skrankorna voro för honom ej
- 607 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
