Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens politik hade härigenom i verkligheten lidit ett
afgjordt nederlag, och anhängarne af en gemensam skandi=
navisk aktionspolitik hade blifvit åter en krossad illusion
rikare.
Kort härefter dyker upp det kuriösa projekt, som fått namn
af kung Karls unionsförslag, men egentligen borde heta
det v. Qvanten-Rosenbergska.
Det fanns en hel del goda skandinaver, på hvilka man san=
nerligen skulle kunna i viss mening tillämpa det gamla kända
uttrycket om »brave Leute, aber schlechte Musikanten.» Nota
bene i fråga om omdömesförmåga och sinne för realiteter.
Till dessa fantastiska och kuriösa kurrar hörde väl i främsta
rummet bl. a. Emil v’ Qvanten och hans vän, den redan
omnämnde varmhjärtade skandinaven Karl Rosenberg. Vid
sin samvaro i Köpenhamn på våren 1864 utarbetade dessa
två tillsammans med en del skandinaviska vänner, däribland
godsägaren H. R. de Carlsen, ett fullständigt skandinaviskt
unionsprojekt.
Enligt detta skulle ögonblickligen upprättas ett gemensamt
förbundsparlament, som skulle antaga gemensamma budge=
ter för utrikesangelägenheter och för militärväsendet; veder=
börande fackministrar skulle bilda ett förbundsråd. De tyska
landsdelarna af den danska monarkin skulle fullständigt af=
söndras, och förbundet åtoge sig ingen skyldighet att bevara
dessa landsdelar åt Danmark. Däremot skulle Sverige=Norge
förplikta sig att af alla krafter motsätta sig, att den danska
delen af Slesvig ginge från Danmark. Slutligen skulle de
båda dynastierna ingå ett familj efördrag, hvarigenom till
sist de tre nordiska kronorna förenades på ett och samma
hufvud.
Kung Karl mottog förslaget med sympati, men tyckte icke
om, att den dynastiska unionen, som för honom föreföll
som det allra viktigaste och som ju benämnts »Karl XV:s
dröm», blifvit uppskjuten till en aflägsen framtid. Han ville,
att de tyska landsdelarna skulle åtskiljas som ett särskild!
furstendöme under danske kronprinsen och att dennes och
prinsessan Lovisas efterkommande skulle få arfsrätt till
Skandinavien, sedan prins Oskars linje utdött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
