Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock haft någon nytta, men man ville äta och dricka upp
dem - och lämna Danmark i sticket.»
De Geer berättar, huru han i Norge blef af Fournier häf=
tigt ansatt för att han skulle bli mera krigiskt sinnad. Four=
niers uppmaning: »un peu de courage, monsieur le baron»,
mötte från De Geer den fyndiga repliken, att då Fourniers
kejsare icke hade kurage att deltaga i kriget mot Tyskland,
vore det för mycket att begära det af De Geer. Kejsaren
hade nämligen låtit förstå, att han för tillfället icke kunde
äfventyra ett stort krig med Tyskland, hvaremot vi icke ri=
skerade mycket, då England och Frankrike genpm novem»
bertraktaten garanterat våra gränser. De Geer gör den helt
naturliga reflexionen, att vi kunde förlora mycket nog, utan
att förlora någon provins. Förespeglingarna om november=
traktatens skyddande makt afsåge att lugna svenska och nor=
ska regeringen för de från rysk sida länge mottagna, ibland
ganska skarpa varningarna.
Ungefär samtidigt med kung Karls resa till Kristiania hade
v. Qvanten fått resa till Köpenhamn för att lägga råd med
danska skandinaver, och han skref snart till kungen, att en=
ligt intelligenta danskars uppfattning måste Sverige=Norge
genast komma till Danmarks hjälp, om en skandinavisk po»
litik skulle kunna upprätthållas. Och genast Ploug kom
till Kristiania, sökte han upp kung Karl och lade honom på
hjärtat, att Danmark vore förloradt, om det ej finge snar
hjälp. Kungen blef än mer ifrig på ett ingripande, kallade
till sig en norsk amiral och lät försvarsdepartementets
chef föredraga frågan om utrustningen af alla disponibla
fartyg. Men regeringschefen Stäng ansåg nödvändigt att
hålla igen, på att icke kungen i sin ifver skulle förbruka alla
rustningsanslag, innan det blefve afgjordt om deltagande i kri=
get, så att man icke sedan stode där med tomma händer,
om och när det verkligen gällde.
Från Plougs Kristianiabesök i öfrigt föreligga ett par
episoder icke utan sitt intresse. Den ena då han och Man=
derström skildes åt efter ett längre samtal och Manderström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
