Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Dannevirkes utrymmande blefvo försöken att påverka
kungen åter kraftiga. Om de intryck Dannevirkeolyckan
gjorde på kungen förmäler ett Sohlmanstelegram den 6 febr.,
att »Karl är ytterst bestört, slagen ,illamående^ tillbakadragen;
Oskar djupt och innerligt bedröfvad, nära förtvinan».
Några dagar senare, den 10 på kvällen, hade kungen och
Sohlman ett förtroligt samtal. Härvid hade Sohlman, enligt
hvad han uppger i sitt bref till Ploug, ånyo sökt öfva ett
kraftigt tryck på kungen.
Han påminde honom om att nu vore ett stort ögonblick,
kanske det sista, då det vore tillfälle att realisera den skandi=
naviska idén, det enda, då han hade tillfälle att utöfva en
större politisk handling, som kunde skaffa honom ett äro=
fullt namn i historien, och måhända tillika det enda, då han
i sin fulla ungdoms= och mandomskraft kunde utföra krigiska
bedrifter. Som sakerna nu stode, vore det nästan till skada
för saken, att vid statsrodret satt en konung, som hade namn
om sig att vara krigslysten. »Om konung Oskar eller någon
annan klok och försiktig monark hade regerat nu, så skulle
vi redan ha kommit betydligt längre och hade icke stått i
en så falsk och sväfvande ställning. Men just därför att
E. m:t är utskriken för att vara modig ända till Öfvermod,
företagsam och ultraskandinaviskt sinnad, har E. m:t i det
oändliga af alla, från ministern och den gamle generalen till
den yngste löjtnanten i E. m:ts omgifning, ideligen fått höra
ropet: Försiktighet E. m:t, försiktighet! till dess E. m:t
blifvit vacklande och börjat alldeles misstro sig själf, icke
vågat lita på sitt eget omdöme, sitt eget hjärta.» Kung Karls
utförliga svar gick närmast ut på, att han i och för sig ansåg
bibehållandet af ministären som en underordnad sak. Det
skulle kosta honom endast »litet hufvudbry att köra af dem
alla tio», om saken kunde främjas därmed. Svårigheten låge
i ätt få till stånd en ministär, som på en gång vore skandi=
navisk och hågad att främja representationsreformen, hvilket
icke Bildt och Lagerbjelke ville. »Själf har han haft åt=
skilliga detaljanmärkningar att göra mot förslaget, men sedan
han framlagt och adopterat det, anser han sin ära bunden
vid dess genomförande, och det skulle därför vara i hög
grad kränkande för honom att taga en ministär, som öppet
eller i hemlighet motarbetade det.» Om De Geer, som vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
