Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högt i kungens vänskap och förtroende samt avancerade till
kammarherre och intendent för civillistan, var väl henne
behjälplig vid skötseln af sin ekonomi, liksom han hade hand
om kungens. Han var också mycket snål, och han och
grefvinnan höllo kungen nog så knappt. Snålhet låg däremot
alls icke för kung Frederik. Han var tvärtom mycket väl=
görande och hjälpsam och afslog böner om hjälp, endast
när han var rent tvungen, d. v. s. då han icke hade en
skilling utöfver det månatliga underhåll, som Berling lät ut=
betala till honom af civillistan. Hade han något och inte
grefvinnan eller Berling var tillstädes, bad adjutanten honom
aldrig förgäfves om en gåfva till någon fattig supplikant.
Med en förvånande hastighet förflyttade han då sin väldiga
korpus till chiffonjén, frågande: »Hur mycket tycker du,
han skall ha?» Han hade på det hela taget en öfverlägsen
syn på pengar och ansåg, att sådant höfdes en konung.
Under sitt äktenskap och som kungens universalarfvinge
lyckades grefvinnan samla i hop en så stor förmögenhet, att
hon vid sitt frånfälle i Nizza 1874 efterlämnade icke mindre
än ungefär 7 millioner. På ett vackert sätt använde hon
denna förmögenhet till välgörande stiftelser för fattiga flickor
och kvinnor, och bära dessa stiftelser konungens namn.
Försynthet och takt voro däremot inga utmärkande drag
för grefvinnan. Hon var tvärtom ganska begifven på att få
figurera vid festligheter för främmande furstliga personlig=
heter och vid andra hel= och halfofficiella tillfällen och få
på sig öfverförd en del af den hyllning, som visades landets
konung. Efter några år kom hon in i statskalendern som
morganatisk gemål, och samtidigt utgick på konungens be=
fällning till svenska hofvet och till de furstehus, med hvilka
han var förenad genom släktskapsband, ett officiellt med=
delande om detta hans äktenskap. Men det båtade föga,
diplomaterna hade från sina regeringar order att ignorera
hennes existens, de högre ämbetsmän och andra, som måste
infinna sig vid hofvet, visade en kall och formell höflighet,
ibland icke ens det. Så t. ex. drog sig icke den vid danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
