Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensken siger, ät det röde
i vört norske flag,
det, som ränt, da Magnus döde,
det, som ler idag,
det, som över Halden baelted,
det, som över Adler vselted,
det kan Svenskens gule blå
uden skam ej bsere på.
Slutversen lydde:
Låd kun svenske adeln svinge.
Karl den tolftes hat,
jambred ham til krig som finge
går vi lige radt!
Bliver det for galt derinne,
skal vi Vej til Torgny finne,
og så gselder det en Dag
nordens store frihedssag.»
På riddarhuset voro de ej många, som icke läto sig ryckas
med i den uppjagade stämningen eller vågade höja sina
stämmor för att mana till besinningsfullhet och att icke
äfven af måhända aldrig så berättigade anledningar till
misstämning låta förleda sig till Öfverord och öfvergrepp.
Till den lilla minoriteten hörde emellertid män sådana som
Adam Kristian Raab, Gustaf Montgomery, J. V. Sprengt=
porten, Hugo Hamilton, Gustaf Cederschöld och P. R.
Tersmeden etc.
Högvördiga prästerskapet följde under ledning af den het=
lefrade finnen, riksarkivarien J. J. Nordström signalerna från
riddarhuset, äfven om professorerna F. F. Carlson och J. M.
Agardh, biskop Björck och kyrkoherden Otterström bjödo
till att hålla emot.
Borgare och bönder lystrade emellertid icke på långt när
så villigt. Flera af märkesmännen inom dessa stånd ställde
sig beslutsamt och modigt till motstånd, och de hade godt
följe, om än de icke voro i majoritet. Så gjorde t. ex. K. F.
Wsern (senare statsrådet), G. Lallerstedt, L. J. Loven, Aug.
Blanche, L. J. Hierta, Ekholm, Dahm, vice talmannen Schwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
