Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. -- Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och moderata, som man bör hoppas icke blifver försvagadt.
Vidare yttrade jag min önskan och mitt hopp, att såväl
konungen själf som arfvingen till hans tron ej måtte glömma,
att dynastin är arfvinge till 1809 års revolution, hvars trådar
brusto 1810, då den yttre politikens yttringar togo regentens
hela uppmärksamhet och verksamhet i anspråk. Men nu
måste de åter sammanknytas, hvilket vi ock med glädje sett
konungen åsyfta genom sin strax tagna riktning på framåtskridandets bana. – –
Alltsammans åhördes med lifligt deltagande och utan missnöje.
Den unge mannen röjde allvar och eftersinnande;
men benägenheten för adeln och t. o. m. beundran för dess
styfva hållning vid förra riksdagen framlyste tidt och ofta.»
Till mycket mer än ett aktningsfullt åhörande föranleddes
väl icke »den unge mannen» af dessa varnande ord. Sina
konservativa tycken behöll han, och helt visst kan man
spåra hans påverkan i den konservativa riktning, hvari ministärens
omläggning försiggick i början på 1850-talet.
Efter att i viss mån förberedts för sitt blifvande kall som
de båda rikenas monark genom besök i ämbetsverk, ordförandeskap
i tillförordnade regeringar, beklädande af universitetskanslersbefattningen
och högre militära poster, t. ex.
chefskapet för lifgardesbrigaden, generalfälttygmästaresysslan
etc., fick han i senare delen af 1850-talet tillfälle att
praktiskt öfva sig i regeringskonsten. I sammanhang med
gamle ståthållaren Lövenskiolds afgång i februari 1856 blef
han nämligen förordnad till vicekonung i Norge, och kvarstod
som sådan till den 22 juni 1857. Och hösten sistnämnda
år kom han i anledning af den oroväckande nedsättningen
i kung Oskars kropps- och själskrafter att öfvertaga
regentskapet i de båda rikena. Detta regentskap räckte
från den 25 sept. 1857, då han i Stockholm aflade sin ed
som fullmyndig regent, ända till kung Oskars frånfälle den
8 juli 1859, då han besteg tronen.
Mycket stora voro de förväntningar, som från flera håll
voro ställda på honom. I all synnerhet var det så i Sverige.
Huru många än dyrkade och beundrade eller voro imponerade
af Karl Johan, kunde de ändock icke förneka inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
