Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Hur prinsessesagan tillkom och blev trodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR PRINSESSESAGAN TILLKOM OCH BLEV TRODD
vistelsen, sålunda på 1850-talet. Det var, som redan sagts, ett
ganska tacksamt skede för spekulationer i folks lätt väckta
intresse för hemlighetsfulla affärer. Icke långt tillbaka låg Kaspar
Hauser-episoden, och fastän denna reellt ändats redan 1833 genom
den mystiske huvudpersonens skenbart mystiska död, var det
intet slut på intresserade skriverier, som med de djärvaste
hugskott sökte uppvisa, vem den enslige yngligen från Nurnberg
varit eller icke varit. Särskilt förtjäna i detta sammanhang
Hauser-skribenternas sysslande med’personförhållandena inom Badens
furstehus uppmärksamhet. Ett studium av den tidens svenska
kolportagelitteratur skulle säkerligen visa, att Kaspar Hausers
underliga öden här haft mänga brinnande intresserade läsare och
läsarinnor. Måhända ej lika uppmärksammad här men likväl
knappast förbisedd var Naundorffs Dauphin-saga. Emellertid,
det fanns på närmare håll anknytningspunkter och förebilder.
När den populäre prins Gustav i september 1852 efter en kort
sjukdom dött i Kristiania, dröjde det icke länge, förrän rykten
cirkulerade, àtt den unge fursten aldrig avlidit utan av någon
svärmisk anledning övergivit sin höga ställning, och långt efteråt
vankade det här och var på landsbygden tvetydiga individer,
som sökte göra sig märkvärdiga genom beslöjade hänsyftningar
på denna lätt trodda sägen.
Helga de la Brache hade säkert ett annat och mera påtagligt
mönster, när hon spann sin roman, det var Lolotte.
Den idérike, otroligt verksamme publicisten Karl Fredrik
Ridderstad utgav åren 1846—53 under titeln »Gömdt är icke glömdt»
en rad häften med brev, dokument och anekdoter belysande
svenska historie.n. I det femte häftet (1849) meddelade han de
akter från år 1795, varmed prinsessan Sofia Albertinas förtrogna
kammartjänarinna och vän Forsberg övertygade sin hjärtegoda
härskarinna, att hon i själva verket var hennes halvsyster.
Episoden, vilken i senare tid behandlats av Arvid Ahnfelt i hans
stora publikation »Ur svenska hofvets och aristokratiens lif»(del IV),
lämnar icke intrycket av någon överväldigande bevisning men
gör otvivelaktigt, att Lolotte spelade sina kort mycket väl, varför
man knappast kan missunna henne framgången att genom gifte
ha fått utbyta sitt borgerliga namn mot ett högaristokratiskt.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
