Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Aurora Florentina Magnusson — Helga de la Brache
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AURORA FLORENTINA MAGNUSSON — HELGA DE LA BRACHE
meddelade upplysning om hennes ursprungliga namn då
antecknades i kyrkoboken. Under Abovistelsen hade hon försökt att
taga namnet Pihlgren efter mostern, men detta avvisades
bestämt av denna.
Före denna Aboresa med dess uppslag till namnförändringar
hade gått något, som väl kan kallas en familjetragedi i smått.
Aurora Magnusson blev 1838 tillfälligt som syhjälp anlitad av
grosshandlaren Henrik Aspegrens familj, boende vid Järntorget.
I detta jämförelsevis välburgna hus fanns en med Aurora
ungefär jämngammal dotter, Henrika (senare vanligen kallad Jenny),
vilken först med medlidande och snart med en så brinnande
hängivenhet fästade sig vid den fattiga främmande flickan, att hon
inom kort var beredd att för henne övergiva sina anhöriga. Om
vad som fäste Henrika Aspegren vid Aurora, eller senare Helga,
får man en föreställning av professor Carl Norrbys
sammanfattande karakteristik: (AB. d. as/i° 1910) »Alla hennes berättelser
afgåfvos med en omedelbarhet och en fullvisshet, som verkade
bestickande på omdömet. När man åhörde henne, fick man
ovillkorligen det intrycket, att hon fullt och fast trodde på det, som
hon berättade. Man fann sig öfvertygad om hennes uppriktighet,
och att alltså äfven det mest vidunderliga i hennes meddelanden
vore subjektiv sanning. Därifrån var icke steget så långt från
antagandet däraf, att en verklig objektiv sanning låge till grund
för hennes historia. Detta blef så mycket mer förhållandet, när
det sedan visade sig, att hon under hela sin lefnad med orubblig
fasthet och konsekvens vidblef, att hon talat sanning i allt. Och
hvad ännu mera var, att hon i själva dödsstunden under
vädjande till Guds dom förnyade samma försäkran. Att hon skulle
ha kunnat dö med en medveten lögn pä sina läppar, det skulle
förutsätta en så förfärlig förstockelse och en ondska, som man
icke kan förutsätta hos en mänsklig, om ock brottslig varelse.»
Nu citerade omdöme, givet av en man, som mer än de flesta
haft tillfälle att studera hjältinnan, och som till på köpet fått
röna avsevärda obehag, först för sin godtrogenhet och sedan för
sitt moraliska mod att vidgå och rätta denna, torde vara det
bästa, som kan utsägas. Det visar Aurora-Helga som en
svärmiskt övertygad självbedragerska, med suggestiv förmåga att
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
