Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Svenska demarcher i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER SKANDINAVISMENS NEDERLAG
räckligt. Därför behöver det heller icke överraska, att man
från ledande tyskt håll vid ett betydelsefullt tillfälle sökte på
omvägar i och för någon sorts närmande till Danmark använda
sig av samma välkända svenska intresse, som tidigare så snävt
avvisats.
Det var 1868 den 4 mars, samtidigt som prins Napoleon
gjorde ett på den tiden mycket uppmärksammat besök i Berlin.
På en middagsbjudning, där vår minister Sandströmer deltog,
infann sig även generalstabschefen Moltke, och denne bröt
därvid sin tystlåtna vana för att inlåta sig på ett storpolitiskt
samspråk med svensken. Sandströmer berättar härom till
Manderström :
Äfven begagnar jag tillfället att nämna, att general Moltke helt
oförväntadt i förgår (wid en middagsbjudning) började tala om
Schleswigska saken med mig och dermed fortsatte både länge och ifrigt.
Enligt hans åsigt hade man i Köpenhamn ingen fast (stark) regering
och det war orsaken hwarför frågan icke redan war ordnad. Wore
der endast ett mäktigt conservativt parti, så skulle nog willkoren
blifva i alla afseenden fördelaktiga och billiga. Nu kunde man här
icke återlemna mycket och icke heller få nog af garantier. Jag sökte
framhålla den nuvarande Danska regeringens ’Mässigkeit’ på samma
gång, som jag sökte wisa att just Preussens förfarande beredde
regeringen stora swårigheter. Wi kommo slutligen på tal om Als. Först
påstod han att denna position icke kunde någonsin återlemnas, men
sedan medgaf han att man icke behöfde den vis-à-vis Danmark, men
att den kunde wara nyttig att hafva i händelse af ett krig mot
Frankrike — och oss! Hwad den så ofta här åberopade militäriska äran
angick, så erkände han, att den icke behöfde lida af Als
återlem-nande. För öfrigt upprepade han flera gånger, att man här hjärtligen
önskade att wara qvitt Danskarne och Polackerne på köpet! — men
hwad de första anginge så woro de så sammanblandade med
Tyskarna, att det war swårt att skilja dem åt, och hwad de sednare
beträffade, så kunde man icke lemna dem och derigenom förskaffa
ryssarne fast fot 30 mil från Berlin. Någon egentlig framtid
förmenade han Danmark icke kunna hafva, utan fölle nog snart landet
till Sverige. För den Skandinaviska idéen war Preussen gynsamt
stämd, såwida icke wi begagnade tillfället att någon gång i förbund
med Frankrike anfalla dem: men då skulle man ock en annan gång
passa på och taga Jutland.
Jag har anfört denna Conversation derför, att den torde wara ett
uttryck af tanken inom de här tongifvande kretsarne. Det är märk-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
