Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING’ HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
ning af min nuvarande ställning, skulle inneburit ett fullkomligt
förbisëende af mina pligter såsom Landtmarskalk.
Ehuru jag ännu icke varit i tillfälle att läsa det ifrågavarande
brefvet, kan jag så mycket bestämdare förklara mig icke dertill
vara författare, som icke någon som helst uppsats i detta ämne
blifvit af mig gjord och med min underskrift försedd. Med
ledsnad måste jag således hafva erfarit, att mitt namn och mitt
förtroende, utan någon af mig gifven anledning, blifvit
missbrukade.» Han påpekade också, att den meningslösa titel
»President des Etats» visade, att underskriften icke kunde härröra från
honom. Skrivelsen och dementien, som onekligen snarare
bekräftade än motbevisade Hamiltons författareskap, sysselsatte
pressen livligt. Crusenstolpe kommenterade båda utförligt i sina
följande december- och januaribrev, och enskilda skribenter sökte
utleta, vilken mystifikation som kunde ligga bakom.
Det kuriösa i saken var till en början, att Hamilton — ty att
han på något sätt medarbetat, betvivlade väl ingen — som
lantmarskalk var en regeringens förtroendeman men här tog till
orda för motståndarne till ett av regeringens huvudförslag. Men
om man också medgav honom all personlig meningsfrihet, var
detta inlägg likväl icke rätt förenligt med talmannaställningens
opartiskhet — åtminstone lät en sådan invändning väl göra sig.
Härpå kunde genmälas, att uppsatsens förf. icke egentligen gjort
mera än att utlägga den sannolika riksdagsmajoritetens mening
samt att begära respekt även för denna. Emellertid, Hamiltons
ställning var denna tid i visst hänseende så ömtålig, att den
knappast tålde någon diskussion alls, vilket naturligtvis bidrog
att göra inläggen från hans sida vaga och därmed andras desto
mera tillskärpta.
Läsaren bör erinra sig det nyss sagda, att ehuru Oskar I
ännu bar kunganamnet, förde kronprins Karl sedan september
s. å. styrelsen som regent. Detta överflyttande av regementet
från den helt paralyserade konungen till hans son hade icke
skett utan segt motstånd från drottning Josefine, och de
kretsar, som stodo henne nära, följde med utpräglad kritik alla
re-gentens åtgärder. Att en bland de första av dessa skulle bli
ett ganska fullständigt ministärombyte, började snart förmodas,
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
