Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
De, som trädde honom närmare, märkte också ett annat ej
mindre härskande drag, en förnuftsmässig kyla, som gjorde
honom svårtillgänglig och svårberäknelig. Det var, som om
passionerad känsla och nyktert beräknande förstånd hållit varandra i
en lätt omskiftad balans. När man vädjade till den ena, var det
kanske det andra som svarade, eller omvänt. Under en
parlamentarisk debatt valde hans kalla huvud med sällsynt säkerhet
de svaga punkter i motståndarens rustning, mot vilka han
lämpligast kastade sitt lidelsefulla anfall, men det hände också, att i
stridens spänning passionen helt tog ledningen och satte den
aldrig förlorade yttre kylan att göra väpnartjänsten och täcka
över blottorna. Kortspelsepisoden var mera karakteristisk än den
förundrade studenten anade, ty över huvud var Hamilton en
spelarenatur. Icke blott vid det fyrkantiga bordet utan i politik
och diplomati, i affärer och efter vad det vill synas även i kärlek.
För en så utrustad natur, vilken en mångsidig lätt begåvning
gjorde ägnad för snart sagt varje uppgift, och vilken genom sin
höga börd hade de bekvämaste genvägar till förgrundsposterna,
var det ödesdigert, att han måste begynna med en svag
ekonomi, vilken yttermera fördärvades genom framskjutna och
fordrande uppdrag utan de motsvarande rikliga inkomster, hans
aristokratiska stilkänsla krävde. Under Köpenhamnstiden skrev
han en gång halvt skämtsamt, halvt vemodigt till Manderström
på tal om ett magnifikt Skånegods, som han just besökt: »Onekligen
är ock stället särdeles vackert, och skulle jag våga en
anmärkning, är det att det hela är alltför nytt. Till och med möblerna
synas främmande. Om ett hem på landet skall vara rätt trefligt,
lägger prakten ej hinder i vägen, blott det dyrbara har
utseendet af att vara ärfdt. Så snart det faller mig in att tänka på
hvad en möbel kostar, har den för mig intet annat värde än
Banco-sedeln, hvilken skänker mig lika ringa trefnad, som han
sjelv synes finna hos mig.» —–(D. 29 sept. 1862).
Det var en bitter sanning, att bankosedlarna funno ett
ovanligt flyktigt hemvist hos honom, ty Hamiltons hela livsföring
var ställd på en fot, ej slösaktig men förnäm, som icke tillät
reparation genom sträng sparsamhet. Samtiden ansåg, att han
hade sin ekonomiska försyn i friherre Seth Adelswärd, Sveriges
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
