Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - I fursteskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN UNGDOMSÅREN
Denna anordning motsvarade förträffligt Oskar I:s metodiska
lynne och hans gemåls omsorg om sina barns daning till
mönster av furstedygd. Allenast var det något för mycket av metod
och moderlig omsorg. Ännu under universitetsåren, som skulle
långsamt och försiktigt öppna portarna för det avgörande
utträdet i livet, var övervakningen sträng nog och den personliga
friheten ringa. Därför blev det till sist ett väl stort steg, när
den definitiva friheten gavs. Det bar från en noggrant
ombonad barnkammarkrets direkt ut bland nöjeslystna unga män,
först och främst glada officerare. Ett farligt språng även för en
bättre balanserad och till självbehärskning mera ägnad
begåvning än kronprins Karls.
• *
•
. Under de egentliga studieåren var den blivande kronprinsens
handledning företrädesvis anförtrodd åt fyra var i sitt slag
framstående män. Den förste svenske läraren var filosofen Kristoffer
Jakob Boström, i hans ställe inryckte senare historikern F. F.
Carlson. Som norsk lärare fungerade några år Otto Aubert, en
lovande ung man, som dock skördades av en för tidig död.
Slutligen förordnades år 1843 greve Henning Hamilton till
uppvaktande hos Karl och den yngre brodern Gustav samt var dem
som guvernör följaktig till Uppsala.
En lärd och filosof som Boström var mycket litet på sin plats
vid hovet och som lärare för ungdomar på första
elementar-stadiet, även om hans sällsynt solida personlighet ej förfelade
att göra intryck. Carlson, som till hela sitt väsen var smidigare
samt mottog de kungliga lärjungarna något längre komna, synes
funnit sig bättre men ägnade sig med alla sina betydande
egenskaper icke att framkalla varmare sympati eller personliga
förtroenden. Den uppgiften blev egentligen Hamiltons, hans
ställning var också den delikataste, då han hade ledningen under de
kritiska övergångsåren. Sä vitt slutkatastrofen bringar ljus över
hans karaktär, synes han mera passat för Oskar I:s behärskade
>eräknande natur än för de unga prinsarna och särskilt för
den äldste av dem. Däremot torde Otto Aubert under de 2 f/a
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
