Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s-bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA.RL XV:S-BILDEN
grunden sökas däri, att de funno tillräckliga verksamhetssfärer
oavhängiga av varandra, men där den förklaringen ej räcker,
måste man misstänka, att kungen kanske själv i mycket var en
annan, än man velat låta honom framstå. De Geer har knappast
givit någon direkt kommentar till sina mellanhavanden med
konungen samt tyst förbigått mången detalj, som kunnat vara
belysande. Vad han säger eller antyder, visar likväl en
kungabild, där de traditionella dragen visserligen icke saknas, men
där jämte dem framträda andra och mindre tilltalande. Så har
för honom liksom för Dardel mycket av förgyllningen försvunnit,
och det skymtar brister hos majestätet, vilka blott nödtorftigt
dolts för utomstående genom den ståtligt draperade
konungamanteln.
Doldes de verkligen? Det cirkulerar genom muntlig tradition
samt stundom även i förtroligaste uppteckning till Karls namn
anknutna berättelser av det slag, som icke gärna sättas i tryck.
En god del av detta hör nog till den internationella
rustkam-maren av slippriga anekdoter, vilka efter omständigheterna här
eller där lokaliseras och samlas kring någon populär gestalt, en
vivor eller upptågsmakare, som särskilt förstått fånga mängdens
intresse. Annat har spår av att vara uppdiktat eller åtminstone
starkt förstorat av gramsna bedömare, som girigt lyssnat till
det löpande skvallret samt med iver fört det vidare. Men hur
mycket än som sålunda på goda grunder utmönstras, blir det
alltid kvar ett block av historietter, som med viss sannolikhet
härröra från Karls intimaste krets. Åtminstone har han själv icke
utan en bravaderande belåtenhet låtit det berättas om sig, och
talet spriddes med bred tillfredsställelse av den grova
njutningslystnaden, med skadeglädje av förtalet och illviljan. Att sådant
över huvud kunde förtäljas om monarken, vållade regelrätta
undersåtar allvarsam sorg, det togs kanske ej så tragiskt inom vad
man då kallade den högre societeten men ogillades där icke mindre
som förlöpningar både mot kunglig värdighet och god ton.
Mot denna lojala kritik, som mest tog sig uttryck i
betänksamma huvudruskningar men någon gång i uppriktigt nit också
trängde fram mera direkt, brukar till försvar eller rent av beröm
anföras, att Karl XV var en alltför sann natur för att tåla för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
