Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har varit kriget. — Man läste för icke långe sedan i
tidningarna, hurusom samtidens erkäridt störste
militäri-ska auktoritet, fältmarskalken, grefve Moltke i bref
till en tysk landtman skall hafva förklarat, att enligt
hans åsigt äfven det lyckligaste krig vore till olycka
för ett land. Denna åsigt är just icke ny. Redan
profeten Esaias har, om än i andra ordalag, yttrat
något dylikt. Men värre är, att den icke heller är
sann, åtminstone icke mer än delvis. Det vore väl
dock mer än märkvärdigt, om menskligheten, som
under sin vandring på jorden gjort så många
erfarenheter, icke ännu skulle hafva gjort äfven denna, om
den verkligen vore riktig. Men det är icke så» Ett
krig, äfven det mest förödande, kan säkerligen vara
om icke till lycka, så åtminstone till lindring för ett
land, nämligen i förtviflade ögonblick, då de arbetande
armame betyda föga, de ätande munnarne allt; och
dylika ögonblick hafva icke varit sällsynta på jorden.
Nu är det väl sant, att de# lindring kriget medför
icke genast gör sig gällande, ty under kriget hafva
ju en del af dem gått förlorade, som genom sitt
arbete skulle försörja den öfriga befolkningen;
lindringen kommer först något senare, sedan de, hvilka
sålunda blifvit utan försörjare, hunnit svälta ihjel. Vi
se också, huru hastigt såren efter äfven de blodigaste
krig läkas, huru vetenskap och industri efter ett
sådant skjuta ny fart, liksom växtligheten på marken
efter ett åskregn, eller krafterna hos den, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
