Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - „Samhällsbevarande“ förbrytare - Krogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad prestsnillet planlagt och utfört mot dem som protesterat
mot lögn och orättvisa i flydda tider. Vi låta dock icke skrämma
oss. Dagligen växer vår protesterande man- och kvinno-här.
Hvarför är du så sen, du nordens ärliga dotter? Upp och
fatta sanningens svärd! Fatta din plikt mot dig själf. dina
förfäder, kränkta systrar och lidande barn!
Krogen
är de s. k. kristna kulturfolkens tillhörighet. Den föddes på de första
hofven omkring hvilkas onaturliga utsväfuingar de vise, magerna, d. ä.
presterna, väfde en religiös mantel för att afvärja folkopinionen och
skydda de högt uppburna ifrån folkets hån och hämnd för lidna oförrätter.
När det förlossade Israels folk närmade sig sitt arfland, komino de
i beröring med midjaniternas krog- och bordell-gudar. Kvinnorna
instruerades då af det midjanitiska presterskapet, på Beliams råd, huru de skulle
förleda Israels söner till att deltaga i deras gudafester. Då var deras gud.
Horus-Tammus-Bacchus, d. ä. prinsen, som lärde kaldeerna att till
gudanektar framalstra drufsaften, redan dyrkad genom offerfester. Och så snart
männen deltagit i dessa fester, förlorade de sin själfbehärskning, säger
Josefus. Till ära för gudinnan Venus-Astarte offrade då dessa berusade
kvinnor sin dygd åt de lättsinniga männen i gudarnas namn i templet och
därmed eröfrade — proselyterade — de dem som föllo under rusets makt.
Man anser nu dessas beteende för hedniskt, men man glömmer, att
samma inflytelser verka under ändrade gudanamn med alldeles liknande
resultat. Den katolska presten super sig stup full vid „nattvardsbordet",
och stora massor af „nunnor" befolka „andliga" fästningar, dit endast
pastornrna ha fritt tillträde. Andra pastorsbedrifter att förtiga, men att
de drifva midjanitisk propaganda med tillhjälp af både naturliga och
andliga rusdrycker, det kan följande, taget ur „Södermanlands Nyheter" (1901),
belysa:
„Prestmannen Mollstadius har i sin årsrapport till
fångvårdsstyrelsen angående tillståndet vid Kristianstads länsfängelse anfört, att inom
detta fängelse baptister varit dömda för otukt, stöld och våld,
Waldenströmare för barnamord och frälsningssoldater för förfalskning."
Tidningen är ond på pastorn för denna ogrannlaga utmärkelse af
de s. k. troendes „svarta får" och söker dölja dem med följande vackra
loford öfver presterskapet:
„För öfrigt synes det mycket djärft af presterskapet att i dessa
dagar, då prester begå själfmord, förskingra och förfalska, processa om
äktenskapsskillnad, låta stämma sig för obetalda spriträkningar o. s. v.,
särskildt brännmärka sekterna. De borde kanske hellre klaga öfver
ulfvarna bland herdarna, än öfver de svarta fåren inom de olika partiernas
hjord."
Det visar sig tydligen, att sekterna återgå till samma hedniska lif,
hvilket af den katolska modern införts inom hela den civiliserade
verlden. Och att denna praktik omsluter hela den midjanitiska styggelsens
treenighet — sektnamn med torn, bordell och krog — kan gärna icke
förnekas af någon tänkande människa. Af ett meddelande i pressen i sept,
1895 om påfvens, Leo XIII, beteende vid „invigningen" af en spritkälla,
kan man få se huru kyrkans altare flyter på bränvinsfloden.
Genom ärkebiskopen i Rouen, Rossin, som på sommaren bevakade
invigningen af det storartade etablissementet i Fécamp för tillverkning
af munklikör, en särdeles spritstark, rusgifvande förrädisk dryck, få vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
