Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru den gamla isländska litteraturen kommit till oss (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasusform som helst. Ett tecken, som liknar en nia,
betyder vanligen (liksom i latinska handskrifter)
us, ett annat tecken er, men i synnerhet detta senare
användes tillika på flera andra sätt. En prick över
en konsonant är ett i yngre handskrifter vanligt
tecken till att konsonanten skall läsas dubbel,
d. v. s. att konsonantljudet är långt, medan de äldre
membranerna enklare angiva långa konsonantljud genom
små versaler (d. v. s. bokstäver av det s. k. »stora»
alfabetet). Ett tecken, som än liknar ett omega än
tt, plägar betyda antingen ra eller ar; ett annat,
som påminner om en tvåa, betyder ur, o. s. v. – Ofta
begagnas också helt små bokstäver över raden för att
utom sitt eget ljudvärde beteckna någon utelämnad,
föregående eller efterföljande bokstav.
I de äldre handskrifterna, som naturligtvis stå
sina latinska förebilder närmare, förekomma icke
sällan förkortningar av åtskilliga latinska småord
i stället för de motsvarande isländska. Så användes
t. ex. n (non) för att beteckna eigi eller ekki (ej,
icke), och med de i latinska handskrifter vanliga
tecknen för vel och et betecknas eða (eller) samt ok
(och); – det sistnämnda tecknet kvarstår även i yngre
handskrifter och har, som man vet, motsvarighet också
i modern skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
