Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufemism (1896)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eufemistiskt. Ty ett föråldrat ord beslöjar meningen
lika mycket eller mera än ett utländskt.
Märkligt är, att även åtskilliga föråldrade former
av eljest brukliga ord begagnas i svordomar. Om
verkligen ett försök till beslöjande åsyftas genom
användningen av tusan för tusen, sjuttan för sjutton,
attan för aderton, så blir resultatet skäligen
svagt. Ett kraftigare sätt att »blanda bort»
meningen har tillämpats i uttrycket hin håle: ty
i ordet håle, som egentligen är en dialektform och
skulle uttalas med s. k. »tjockt» l, igenkänner man
nu ej så lätt den allmänna riksspråksformen hårde;
riksspråket har ju annars icke i adjektivet hård denna
ljudövergång, liksom det ock numera sällan brukar
biformen gåln till gården o. d. Att hin håle är =
»den hårde», »den onde», förblir därför oförstått
för de flesta. Obegripligheten har väl också varit
anledningen till, att man ända in i våra dagar
kunnat behålla några medeltidseder: vasserra tre[1], d. v. s. vars (= vårs) herra (= Vår Herres, Kristi)
trä(d), d. v. s. »kors!»; serra dö, d. v. s. »Vår
Herres död»; och jo, jo, män (eller: nej, män,
eller: ja, män), däri män är = »de helige män»,
»helgonen»; det i vår svenska formel utelämnade
adjektivet behålles (ehuru något förändrat) i den
motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
