Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufemism (1896)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av polackarna mycket brukats i svordomar, alldeles som
i svenskan böveln (en förvrängning av bödeln). Bägge
orden, fan och katt(en) voro alltså redan i sitt
hemland eufemistiska.
När vi tala om den kroppsdel, varmed hunden viftar
och fäkreaturen bortjaga flugor, begagna vi numera
i bildat tal alltid det tyska lånordet svans; vår
allmoge däremot brukar fortfarande det gamla svenska
ordet rumpa. Att det senare ordet i de bildade
klassernas tal blivit utträngt av det tyska svans,
beror tydligen därpå, att det småningom fått alltför
dålig klang, blivit »opassande», sedan det (sannolikt
i början såsom eufemism) kommit att tillika beteckna
den mänskliga kroppsdel, som nu eufemistiskt benämnes
»ryggslutet», »sätet» m. m.
Det språk, som oftast har försett svenskan med till
eufemismer brukbara ord, är givetvis franskan,
ty franskan har ju länge hos oss varit den fina
societetens och den goda tonens språk; stundom har
franskan förmedlat lån från latinet eller grekiskan,
stundom har tyskan varit mellanhand vid lån från
något av de tre förutnämnda.
Till avslutning på omtalandet av eufemistiska
lånord uppräknas här några välbekanta sådana (flera
kan läsaren utan svårighet erinra sig). Det är
anmärkningsvärt, att de flesta, redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
