Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyisländska epigram (1898)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår svenska litteratur räknar säkerligen ett
proportionsvis stort antal goda epigram. Redan
en person, som blott har den vanliga
genomsnittsbekantskapen med våra skalder, torde nog ha
fäst sig vid icke få dikter av detta slag, exempelvis
fru Lenngrens »Hans Knapp», »Skrivet till bords då
olyckan hände», »reflexionen» över Cornelius Tratt,
gravskriften över fänrik Spink – för att nu nämna
några epigrammatiska dikter av en enda författare.
Det var emellertid om islänningarnas epigramdiktning,
som detta lilla utkast egentligen skulle handla.
Uti islänningarna hava vi stamfränder, över vilka
vi kunna känna oss stolta. Ty detta lilla folk –
dess numerär, som f. n. är omkring 70,000 själar, har
aldrig stigit synnerligen högt över ett hundratusental
– detta lilla folk har utvecklat en livaktighet
på det andliga området, som saknar motstycke i
världshistorien. Det har under medeltiden skapat
en litteratur, som både till kvantitet och kvalitet
överträffar allt, vad de tre nordiska huvudlanden –
Sverige, Norge och Danmark – tillhopa på samma tid
åstadkommit. I nyare tid hava visserligen huvudlanden
betydligt stegrat sin litterära produktion och lämnat
det fåtaliga och fattiga öfolket bakom sig. Men även
under de senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
