Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Återgången till sig själf, till urnaturen, till det
stora, hemlighetsfulla som är lifvet, — denna
återgång är det mest betydelsefulla draget i hela
sekelslutet.
Endast genom att tränga djupt in i alla de
företeelser i kvinnans lif, hvilka sammanhänga
med det faktum, att hela hennes varelse är till ej
blott som individ, utan som omslutande släktets,
framtid, endast sålunda skall man till sist erhålla,
verkliga uppenbarelser af. hvad kvinnans natur
är, som kön och som individ. Det är ur vår;
innersta, hemlighetsfulla naturbestämning, som
individualiteten utbildas. De gemensamma
kunskapsresultaten, släktets samfällda sätt att ordna
tillvaron, äro ett ständigt intrång på
originaliteten. Det geniala skapandet är alltid ett
utbrott, som stör ordnade resultat, och så är äfven
vissa yttringar af urnaturen. Snille och brott,
individualitet och abnormitet, tillgång och
begränsning, alla kvälla de ur samma källa: det
organiska lifvet. Hvad människan är, skild från
detta organiska lif, veta vi icke. Att människan
i denna tillvaro är ett med sin organism och af
denna bestämmes, det veta vi. Men det är från
en död bokstafstro till en lefvande tro, detta
vetande nu börjat öfvergå. Och ju innerligare den
samverkan blir mellan biologi, psykologi, sociologi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvinnopsyk/0137.html
