Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loraine. Det har jag alltid varit. Jag är lik min mor.
Hon var sådan. Men hon blev aldrig korpulent, och
det blir inte jag heller.
Vanderlip (det oroliga uttrycket i hans ansikte
övergår i belåtenhet.) Ja, du är minsann bra som du är,
Loraine.
Loraine. Gå ifrån mig nu, Floyd. Här kan komma
folk när som helst. För resten har jag några små
uppköp att göra till vår resa.
Vanderlip. De hålla på att ordna med mina pengar
där inne. (Nickar mot dörren till vänster. Loraine visar
sig omedvetet livligt intresserad.) Resekreditiv, förstår
du, och tocke där. Jag kan inte föra med mig så mycket
guldstoft. Det är för tungt. Apropå det, så köp inte
för mycket småsaker. Hundar ä’ hundar, och de orka
inte med så tungt lass.
Loraine. Jag skall bara köpa det allra nödvändigaste.
Vanderlip. Kvinnorna behöva så mycket som är det
allra nödvändigaste. Men det blir nog bra med det. Det
ryms nog på två slädar, hur mycket nödvändigheter du
än köper. Tag med dig mycket skodon, mockasiner och
strumpor och så’nt där. Och möt mig vid vaskhålet
klockan tolv i natt med allt ditt bagage. Se efter att
din indian har tillräckligt med hundmat. Jag får mina
hundar i dag.
Loraine. Vilket vaskhål?
Vanderlip. Vid sjukhuset. Ta inte miste och gå till
det andra. Det är alldeles ur vägen.
Loraine. Men nu måste du verkligen gå ifrån mig,
och du får inte träffa mig mera i dag — inte förr än
klockan tolv vid vaskhålet nedanför sjukhuset. Jag kan
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
