Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 61. Vill ni se mina lejon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
i sina dräkter, så berömda, så sköna men ändå så fulla
av välvilja! Hur de alla skänkte sina milda leenden åt
publiken! Den vitgnistrande trapetsdamen kastade
blänkande blickar runt omkring sig, när hon hoppade
fram med små steg på sina kritade skor. Gossen hade
erfarit en mild, sorgsen känsla, när han betraktade
hennes bleka, fylliga kinder, hennes klara, svarta ögon,
hennes glänsande mörka hår och vita barm, som under
siden och tinder, liksom av vattendroppar, hävde sig
efter ansträngningen i trapetsen. Det var en omedveten
kärlek, som spirade i denna söta luft, där
bas-blåsarens tuba råmade; en kärlek, som endast varit en
fläkt av vemod men icke mer. Så längesedan ...
— Märta!
— Ja.
Cello hade hela tiden under jubelmarschens dön
och skrällar hemligen hållit i den älskades hand. Han
blickade upp — och se, hon var kvar! Det var sant,
att hon satt vid hans sida, och att allting var, som det
var. De döko ned i varandras ögon, stirrade i sågspånet
och tittade sedan upp på nytt. De funno varandra
båda kvar, och de sutto tätt intill varandra.
Vad som skedde omkring dem, var under några
ögonblick likgiltigt, och de märkte knappast de utsökta
parterrgymnasterna, som utförde underverk på en
rubinröd matta; de märkte icke glatta lemmars
muskelspel och smidiga kroppars sving genom luften; de
märkte icke pretentiösa ögons uppfordran att
applådera, icke de överdrivet intagande sprattlingarna med
benen och de sockersöta leendena, när slutnumret
utförts.
Något rött hade skymt för deras blickar, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
