Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
649
täckte det, när vi räknade igenom och jämförde
högarna, och blev alldeles röd i ansiktet. ”Jag skulle
vilja vrida nacken av dej”, sade han. ”Du har
fördärvat hela institutet! Hur många brev har du skickat
fel?” ”Det kan minsann inte vara mera än två”, sade
jag. ”Till posten genast och sök att få ut sista satsen”,
skrek han. Men jag kunde inte få ut breven, och de
två kvinnorna, den ena var en tjugutreårig kontorist
och den andra en fyrtioårig föreståndarinna vid en
hushållsskola, fingo var sitt brev, i vilka de tillråddes
att ägna sig åt det militära livet, då deras karaktärer
och anlag gjorde dem särskilt lämpade för det.
Herr Holmén såg verkligen road ut, där han satt,
försiktigt rökande i skymningen. Nu frågade han:
— Men är det verkligen möjligt, att människornas
godtrogenhet kan gå så långt in absurdum?
Fondmäklaren Anker skrattade ett hest och fanatiskt
skratt.
— Nå, börsspekulanterna då, utropade han. Nå!
— Hur gick det sedan? Slutade herr Anker på den
omtalade platsen? frågade herr Holmén undvikande
och, som det föreföll, något brydd.
— Jag slutade, när han blev hård mot mig. Jag
blev ond för att han använde grova ord mot mig.
Tolka dina karaktärer själv, din skojare, röt jag och
slog igen dörren. Men det är inte rätt att döma sina
medmänniskor, för jag var inte en bit bättre än han.
Anker teg och stirrade på Holmén, som även satt
tyst.
— Var jag bättre? frågade plötsligt Anker i
upphetsad ton och spände ögonen i den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
