Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
uppenbarade sig den rödhårige hovmästaren, leende
med ett slags streck till mun, som gick från det ena
örat till det andra. Han såg förtjust och ivrig ut och
gned sina händer, som om han stått framför ett
smörgåsbord.
— Ah, direktör Billkvist, utropade han. Så roligt
att se direktören här! Hur har det gått med turnén?
— Charmångt, svarade teaterdirektören. Tack för
senast! Vi har haft ganska goda hus överallt, men det
är ju bekymmer jämt ändå. Nu gäller det ju att
lokalisera revyn, och här står som jag hoppas, vår man!
Teaterdirektören pekade på Cello, mot vilken
hovmästaren riktade en komplimenterande bugning, i det
han yttrade:
— Känner förut. Säkert mycket bra. Ä, säkert! Nå,
direktören, kan jag stå till tjänst med något?
Teaterdirektören kliade sig i det gråa, slätkammade
håret och knep med ögonen. Han såg bekymrad ut,
satte hornbrillorna till rätta på näsan och menade, att
man väl först skulle ha något att dricka.
— Visky, vatten, kanske, punsch, en liten likör,
kanske, vermouth, en liten drink, kanske, ginfizz,
man-hattan, kanske, liten konjak, svängare, Napoleon,
kanske, Hennesy, också mycket bra — eller kanske kaffe,
bröd, liten bakelse, smörgås, kanske ett glas mörkt...
Sedan den rödhårige hovmästaren mottagit en
beställning, upplöstes han och försvann såsom en dunst
eller dimma. Teaterdirektören skrek efter honom:
— Kom tillbaka igen, herr Edelberg! Jag måste
tala...
— Strax, ljöd en svag röst långt borta i korridoren.
På en sekund hade den ålliknande hovmästaren till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
