Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 27. Timglaset leker med sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
291
— Nej, det minns jag inte, svarade Albin, som
mycket väl visste, vad det här gällde. Äsch, bry dej inte
om det där, farsgubben! Vad har du i paketet?
Albin sväljde och smackade, varefter han riktade
sina blinkande ögon mot faderns hand. Timglaset
suckade lätt och fortsatte därefter med den barnsligaste
envishet:
— ”Jag är pappas lille”... nål
Albin såg ett ögonblick generad ut; han slog ned
ögonen och mumlade grötigt:
— ”lille dräng” ...
— ”Och sitter i min lilla”... nål
— Nää du, utbrast Albin och kliade sig i huvudet.
Jag ä inte så dum, så att jag låter lura mej att språka
som en glytt. Bråka nu inte, va fasen ...
— ”Och sitter i min lilla” ... nå, manade enträget
den tunne begravningsservitören, som stod med
huvudet på sned och tankarna långt i fjärran. Han gömde
i paketet några smörgåsar jämte en stor karamell, på
vars svarta papper en vit bild var fästad. — ”Sitter
i min lilla ...” Säj nu!
— Säng, grymtade äntligen Albin, i det han reste
sig upp från den gistna fältstolen.
Nu öppnade fadern paketet och överräckte till sonen
några lätt doftande föremål, inslagna i smörgåspapper.
Men karamellen med bilden av den törnekrönte behöll
han för sin egen räkning, då han efter ett kort
samspråk med sonen gick in i lägenheten för att stöka
med en aftonmåltid och därefter gå till vila.
Fönstret i det lilla rummet, som låg avskilt från
sonens genom ett större kök, hade nästan till hälften
blivit fyllt av månens glob, när Timglaset, prydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
