Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Irkutsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Generalguvernören bekräftade borgmästarens ord.
— Det är en lycklig omständighet, — svarade
storfursten. — I hvad fall som helst skola vi göra oss
beredda på allt.
Derefter vändande sig till polismästaren, frågade
han honom:
— Har ni intet att säga mig?
— Jo, jag har att underrätta ers höghet, —
svarade polismästaren, — om en supplik, som tillstälts er
genom min sekreterare.
— Från hvem?
— Från de landsförvista i Sibirien, hvilka, såsom
ers höghet vet, samlats här i staden till ett antal af fem
hundra.
De för politiska förbrytelser landsförvista, hvilka
voro fördelade i hela provinsen, hade verkligen blifvit
kallade till Irkutsk genast invasionen började. De hade
åtlydt befallningen att begifva sig till staden och lemna
de köpingar, i hvilka de drefvo olika yrken, somliga
såsom läkare, andra såsom lärare o. s. v. Allt ifrån
början hade storfursten, liksom tsaren förlitande sig på deras
patriotism, beväpnat dem, och han hade i dem funnit
tappra soldater.
— Hvad begära de förviste? — sade storfursten.
— De begära af ers höghet, — svarade
polismästaren, — tillåtelse att bilda en särskild kår och blifva
stälde i spetsen vid första utfall.
— Ja, — svarade storfursten med en rörelse, som
han icke sökte dölja, — desse förviste äro ryssar, och
det är deras rättighet att kämpa för sitt land!
— Jag tror mig kunna försäkra ers höghet, — sade
generalguvernören, — att ni inte kan få bättre soldater.
— Men de behöfva en anförare, — svarade
storfursten. — Hvem skola de få?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
