Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. En hare springer öfver vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han satte ain häst i traf.
Trots det ledsamma förebudet gick emellertid dagen
till ända utan någon olyckshändelse.
Den följande dagen, den 9 September, stannade
kibitkan middagstiden vid köpingen Alsalevsk, hvilken var
lika öde som den omgifvande trakten.
Der fann Nadia på tröskeln af ett hus två af dessa
stora knifvar, som de sibiriske jägarne begagna. Hon
gaf den ene åt Mikael Strogoff, hvilken gömde den
under sina kläder, och behöll sjelf den andra.
Man hade nu blott sjuttiofem verst qvar till Nischni
Udinsk.
Under dessa två dagar hade Nikolas icke lyckats
återfå sitt vanliga goda lynne. Det olyckliga förebudet
hade inverkat på honom mera än man skulle kunnat tro,
och han, som omöjligen kunde hålla munnen en enda
timme, försjönk stundom i en lång tystnad, den Nadia
knappt kunde få honom att bryta.
Dessa symptom förrådde, att hans inre var
uppskakadt, och detta låter sig förklaras, då det är fråga om
dessa nordiska folkstammar, hvilkas vidskepliga förfäder
skapat den hyperboreiska mytologien.
Räknadt från Jekaterinenburg följer vägen till
Irkutsk nästan parallelt den femtiofemte breddgraden, men
då den lemnar Biriusinsk viker den af rakt mot sydost,
så att den snedt skär hundrade meridianen. Gående
öfver de sista sluttningarna af Syansk-bergen, löper den
så gent som möjligt till östra Sibiriens hufvudstad. Dessa
berg äro blott en utgrening från den stora Altai-kedjan,
hvilken synes på ett afstånd af 200 verst.
Kibitkan rullade alltså raskt framåt på denna väg.
Man kände mycket väl, att Nikolas icke längre tänkte
på att spara sin häst och att också han nu hade brådtom
att hinna fram. Trots all sin resignation en smula
fatalist, kände han sig icke säker förr än han befann sig
inom Irkutsks murar. Många ryssar skulle hafva tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
