- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
315

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Öfvergången af Jenisej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strömmarna. Det vid denna tid på året mycket höga
vattnet borde rinna med störtflodens häftighet.

Alla tre lyssnade i afvaktan på, att dimslöjan skulle
höja sig. Solen uppsteg hastigt öfver horisonten, och
det kunde icke dröja länge, förr än dess strålar uppsugit
dessa töcken.

— Nåväl? — frågade Mikael Strogoff.

— Dimman börjar skingra sig, broder, — svarade
Nadia, — och dagen genombryter den redan.

— Ser du inte ännu vattenytan, syster?

— Inte ännu.

— En smula tålamod, far lilla, — sade Nikolas. —
Allt det der försvinner snart! Se så, nu blåser vinden!
Den börjar skingra dimman. De höga kullarna på högra
stranden visa redan sina trädrader! Allt går sin kos!
Allt flyger bort! De snälla solstrålarna ha uppsupit detta
dimberg! Ack, hvad det är vackert, stackars blinda
far, och hvilken olycka för dig, att du inte kan se en
sådan tafla!

— Ser du någon skuta? — frågade Mikael Strogoff.

— Nej, ingen, — svarade Nikolas.

— Se efter noga, min vän, på denna och motsatta
stranden, så långt din blick når! En skuta, en båt,
en jolle!

Fasthållande sig vid de yttersta björkarna på den
klippiga stranden, lutade sig Nikolas och Nadia ut öfver
floden. Den synkrets, deras blickar nu hade, var
ofantlig. Jenisej har på detta ställe en bredd af väl en och
en half verst och bildar två armar af olika storlek,
hvilkas lopp nu var stridt. Mellan dessa armar hvila flere
med alar, pilar och popplar beväxta öar, hvilka tycktes
vara lika många grönskande, i floden förankrade fartyg.
På andra sidan reste sig på östra stranden de höga
kullarna, bekrönta med skogar, hvilkas trädtoppar nu
purprades af solstrålarna. Uppåt och nedåt förlorade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free