- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
230

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ett tartariskt läger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

v. s. under flera timmar, hade Harry Blount, stödd på
sin rivals arm, kunnat följa skaran af fångar. I början
ville han göra gällande sin egenskap af engelsk
undersåte, men den gagnade honom icke det minsta bland
dessa barbarer, som blott besvarade hans protester med
slag af lansen och sabeln. Daily Telegraphs
korrespondent måste alltså finna sig i att dela de andra fångarnes
öde, men det stod honom öppet att sedermera fordra
upprättelse för den behandling, som kommit honom till del.
Men denna marsch var emellertid mycket ansträngande
för Harry Blount, ty hans blessyr plågade honom, och
om Alcide Jolivet icke varit vid hans sida, skulle han
kanske icke orkat fram till lägret.

Med alla de medel, som stodo Alcide Jolivet till
buds, hade han, hvars praktiska filosofi aldrig svek
honom, både fysiskt och moraliskt stärkt sin kollega. Hans
första omsorg, då han såg sig definitivt instängd i
inhägnaden, var att undersöka Harry Blounts blessyr. Med
mycken försigtighet lyckades han draga af honom hans
kläder och fann nu, att hans ena axel endast blifvit
lindrigt rispad af ett drufhagel.

— Det är ingenting, — sade han. — En simpel
skråma! Efter två eller tre förband skall ingenting synas
längre, min kära kollega!

— Men dessa förband? — frågade Harry Blount.

— Jag skall göra dem sjelf.

— Ni är alltså en smula doktor?

— Alla fransmän äro något doktorer.

Med denna försäkran sönderref Alcide Jolivet sin
näsduk, gjorde charpi af en bit, lappar af en annan,
hemtade vatten ur en i midten af inhägnaden gräfd brunn,
tvättade dermed blessyren, hvilken till all lycka icke var
allvarsam, och anlade med mycken skicklighet de blötta
förbanden på Harry Blounts axel.

— Jag låter er genomgå vattenkuren, — sade han.
— Vattnet är ännu det verksammaste smärtstillande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free